Ylvas fundileringar

Oj sicken helg det har varit! Visserligen blev vår roadtrip till shoret inställd, men ack så mycket roligt vi hade! I fredags hämtade jag Rebekka efter jag hämtat barnen på skolan. Vi började göra i ordning oss inför kvällen medan barnen lekte med Chi Chi och tittade på tv. Am kom hem redan vid fyra och meddelade mig att hon inte behövde mer hjälp en halvtimme senare. Underbart! Efter en liten avsläppning hos Magda var vi på väg in till stan. Vi var först på plats. Kan säga att jag var riktigt glad för det. På det sättet hann vi umgås lite innan folket började strömma in. Å ja, det var en heeel del folk som kom! Det blev en superlyckad kväll utan dess like. Alla pratade med alla och stämningen var på topp. Flera tavlor såldes till och med! Folk gick inte förrän vid halv tolv på natten (galleriet stängde vid 10 pm). Efter vi fått ut de sista människorna stack vi till Haru hela gänget å drack Sake & andra drinkar. Därifrån till en annan bar & vidare till Tom’s. Till slut hamnade vi hemma vid 5-tiden. Sängen nåddes dock inte förrän efter 6 am. Vid den tiden hade vi hört fågelkvitter för länge länge sen..

Morgonen efter sov vi förbi. Vi vaknade inte förrän efter halv tre på eftermiddagen. I och med att vi skulle till Bike race:t i Manayunk tidigt på söndagen kändes en shore trip lite stressad. Istället gick vi å åt mexican food och hade pitchers av olika drinkar. Liam’s vän Boyer joinade oss mitt i måltiden. Han var hemma från Manhattan i ett par dagar. Resten av kvällen var vi oskiljaktiga. De tre musketörerna tog staden med storm.

Söndagen blev därför lite i segaste laget. Eller åtminstone morgonen. En viss herre ville inte vakna. Boyer och jag fick därför leka för oss själva på förmiddagen, innan även B tyckte att det var dags att ruska liv i rödtotten. Efter en snabb vända på Starbucks (kaffein-behovet var stort) tog Liam och jag oss ut till Manayunk. Väl där möttes vi av 1000-tals drickande unga människor. Det är 25års jubileum för Manayunk’s Bike Race detta år, så det var världens haip. Lyckades spotta några svenskar bland alla andra tävlande. Lilla Ylva apploderade som en galning. Vadå Sverige-tokig? Vi hängde i Uncle PJ’s VIP-tält i några timmar. Värmen var förgörande! Luften stod still, och vi va högst upp på en kulle. Det bästa var alla sprinklers de hade satt upp å självklart all gratis öl & mat ; ) Vi hann på ett tåg som precis skulle gå å kunde pusta ut en timme, för att sedan sadla om och gå på fancy dinner på Rittenhouse Ethical Society med alla tävlande i race:t och deras sponsorer. Salongen var smockfull av testosteron. Killarna var inte LITE tydliga i sitt stirrande! Vi proppade oss fulla med mat och lämnade sen tillställningen. Tog sen en promenad hem å vilade på soffan med lite tv-serie-tittande.

Jag var mer än lovligt trött när det var dags för mig att åka tillbaka till the suburbs i Söndags kväll. Vilken helg!