Är fortfarande dålig, men jag måste  jobba ikväll. Pengarna känns som de sinar genom mina fingrar mer o mer för varje dag, så jag behöver ta alla pass jag kan! Ska försöka plugga lite när barnen gått o lagt sig. Får se hur bra det går. Jag känner mig inte så manad just nu..

Pratade precis med mitt tjockisbarn! : ) Ska bli SÅ kul att ses snart!

På tal om vänner jag ska träffa snart, så hoppas jag att jag får träffa Em i helgen, som planerat. Men jag fattar om det ställs in. Det gör jag verkligen! Usch, vad människor kan ställa till det!!!

What can I say. My timing is excellent, as always, when it comes to getting sick. Or not. I woke up this morning feeling like crap. Kept telling myself: Y don’t be silly – You’re not sick – You’re just a little tired – You’ll feel better once you get to school. And I tried to pretend like nothing was wrong… Although it felt like someone pierced right through my eardrums and my throat was hurting like hell.

I got through the entire day, even though I only felt worse, and to top it all off our teacher was… well, let’s just say she is a horrible person sometimes - in lack of better words to describe her (without getting sued).

The best thing about today, however – was the part when some of the others and I went to our little spot and just laughed for a few hours. That made my day!!

Jag vet att jag borde vara glad att jag klarade TM-tentan, men jag är faktiskt rätt besviken på mitt resultat! Jag trodde jag skulle få många fler poäng. Känns så jäkla surt när man suttit där o krigat med boken i flera veckor och tycker man kan det mesta – å så ska ens betyg avgöras på 3 FRÅGOR!! Asså har ni hört nåt så larvigt. Jag blev faktiskt rätt lack när jag hörde det dagarna innan provet, men sen när jag satt där å skrev blev jag lite halvirriterad på att jag inte fick visa att jag faktiskt kan det här. Å ja, jag vet att betyget bara är till för mig – och att det enda som räknas på högskolan är om man är godkänd eller ej - but STILL! Jag är faktiskt besviken!

Vilken kväll! Fy satan va kul vi hade! Sittning med Turisterna, det du! Krigande på dansgolvet, alkohol i mängder, nya bekantskaper, många skratt och sololja. Mm-Mmmm-Mhh! Måste tacka Sandra för att vara min vapendragare i vått o torrt (i mer än en bemärkelse). Hahaha!

I just saw the last episode of the Sopranos. I must say I reaaally want to know what happens after Meadow walks in. Such a cliff hanger! I can’t believe there’s no more episodes. Anyone who cares to speculate about what happens next??

Ohh vilket hugg jag fick i hjärtat ikväll. Ett hugg av längtan tillbaka och avundsjuka på de som har hela äventyret framför sig!

Kvällens AP möte gick bra. Jag blev helt i gasen när vi pratade om allt roligt de skulle vara med om, och vad vi själva varit med om. Jag kan inte fatta att det var ÖVER 2,5 år sen jag satt där själv och blev helt lycklig inombords över att äntligen ha hittat vad jag ville göra efter studenten. Det går liksom inte in i mitt huvud!

Grattis tjockisbarn, till ditt 13 månaders anniversary! Resten kommer försvinna snabbt, så se till att ha så kul som möjligt, hon!

Dagen började på samma sätt som gårdagen slutade – med Sopranos. Jag har äntligen kommit in i serien igen. Känns som jag sett ungefär vartannat avsnitt redan ibland, men det är mycket jag inte kommer ihåg. Jag vet att det egentligen är fel att sympatisera med dessa personer, men man kan inte annat än fascineras.

Idag hände det igen; jag försov mig. För er som känner mig vet ni att jag varje termin har ett par gånger som jag försover mig – men that’s it. Ett par gånger per termin, om ens det. Så att jag försovit mig två gånger inom loppet av TRE DAGAR är rekord! I måndags väcktes jag en kvart innan vi började av Nicole, som bara ville meddela att de skulle vänta på mig i klassrummet istället. Som tur va ställdes sen den lektionen in, (fast jag var där 45min senare) men idag hade jag inte lika tur. Sandra ringde mig 7.51 (när vi började 8 å skulle hålla tal) och frågade vart jag va. En panikifierad Ylva sprang runt som en hossentoss i lägenheten och var 6 min senare utanför dörren och på väg till skolan..

Hann komma innan rasten, så jag fick iaf vara med på andra timmen av tal-sejouren. Det var bara några stycken som hade hunnit redovisa, så jag behövde inte känna att det bara var jag som var kvar. Vet inte om Gustaf antecknade att jag var försenad eller så. Han kan inte säga att jag inte kom i alla fall! Talet gick rätt bra. Blev inte nervös förrän jag stod där framme, så tyvärr råkade jag glömma ordningen på lite grejer, men det fixade sig. Det var ingen annan än jag själv som visste vad jag skulle säga ändå, så ingen märkte det mer än jag. Gustaf tyckte inte att jag verkade så nervös, så det är ju bra. Dessutom fick jag folk att vilja åka till NY, vilket var hela grejen.

Sen satt tjejerna och jag å fixade med inlämningsuppgiften som ska vara färdig på fredag. Ska sätta mig och skriva rent den på datorn alldeles strax. Kände att jag behövde ett litet break när jag kom hem, så det blev en nap på några timmar å en promenix i snöyran. Vet inte om jag känner mig så överdrivet mycket piggare nu, men jag har i alla fall mat för ett tag (efter storhandel på ICA).

Imorn ska vi hålla tal, fick vi reda på igår. Alla blev chockade, och ifrågasatte hur det kom sig att de hade så dålig framförhållning; va det dålig planering eller ett pedagogiskt utbildningssätt för att se till att vi klarar stressade situationer när vi sen kommer ut på arbetsmarknaden. Nej, fick vi svaret – det var bara dålig planering. Jaha. Tack för att ni låter oss lida för det, tyckte vi. Buttra gick vi från skolan igår, efter att fått veta att vi även har en inlämning på fredag och EN TILL på måndag. So much for a slow November!! Dessutom ska vi hålla fler tal, ha fler inlämningar, ett stort PM i grupp (igen), redovisning för 150pers + tenta inom de närmaste fyra veckorna. Jag tror jag spyr på det här snart!

Annnnyway. Jag beslöt mig iaf för att prata om NYC, en stad jag besökt X-antal gånger de senaste 4 åren och som jag håller nära hjärtat. Borde inte vara så svårt att hålla ett tal om det i tre minuter. Problemet blir snarare vad jag ska ta med och vad jag inte får säga..

I söndags såg mami och jag This is it. Tribute:n till alla MJ’s fans som hade köpt biljetter till hans spektakulära come back på scenen. Den är VERKLIGEN värd att se! Tyvärr kommer den bara visas på bio i ungefär en vecka till. Fråga mig inte varför, men jag tror att det kan ha att göra med att den blir för dyr att visa under en längre tid, iom att pengarna går till MJ, eller att någon vill tjäna så mycket pengar som möjligt på DVD försäljningen. Hursomhelst så bör den ses på bio. Det blir så mycket häftigare då!