Time to say goodbye
Igar var det dags att saga hejda pa riktigt till min kara Isabell.
Vi satt ute pa taket i varsolen innan det var dags att aka till stationen. Amy K skulle skjutsa oss. Kandes lite falskt att hon var san trevlig. Hon som ar the source of all evil. Men hon skjutsade oss i alla fall, sa det var val bra. Annars hade jag inte kunnat folja med till flygplatsen. Fattar inte hur Isabell skulle kunnat ta bada vaskorna sjalv pa taget. Det hade inte gatt! De var sjukt tunga!
Val pa flygplatsen blev det en del tarar som falldes. Mindre an jag trodde dock. Har val gratit sa mycket de senaste veckorna att det inte fanns sa mycket kvar. Sen har jag val vant mig vid tanken att hon skulle aka. Men det gjorde sjukt ont i hjartat anda!
Forsokte ringa mamma pa vagen hem, men det gick inte. Snackade med henne en kortis innan jag var tvungen att aka och hamta barnen fran skolan.
Oh, and guess what? Nar Amy hamtade mig fran stationen borjade hon skjutsa over sina barn pa mig. Hon ville att jag skulle ta Samantha pa torsdags eftermiddagen och sen aven idag pa morgonen. MORGONEN. Jag ar inte ens en morgonmanniska! Det ar tillrackligt svart att fa ivag mina barn pa morgonen utan att behova ta hand om tva till, som dessutom har svart att slita sig fran sina saker pa morgonen. Wiho.
Jag pratade med mina hosties och sa att det var en sak om det hande en gang, men att jag inte tankte stalla upp om hon forsokte skjuta over sina ungar pa mig hela tiden. Jag vill inte bli deras au pair ocksa! De fattade precis och sa att jag skulle saga till dem om hon forsokte gora det igen, for det var inte ok.
Sa imorse gick jag upp och vantade pa att de skulle komma. Amy hade sagt att hon skulle skjutsa over dem till 7:30 (nar jag brukar vacka mina barn). Kom de 7:30? Nej. Jag vakte mina barn och sa till de att kla pa sig dar uppe for att the Krauss kids skulle komma nar som helst. Kom de 7:45? Nej. Kom de 8? Nej. Jag snacka med Ad och han sa att jag skulle ringa nar klockan va 8:15 om de inte kommit an.. Mycket riktigt ringde jag henne. Hon svarade med “oh, are you wondering where my kids are?” ehm, jaa! Da sager manniskan att hon antar att de gick over till nan annans hus, for de var inte vid busstopet nar hon akte forbi. Man ba VA? Har hon ingen koll pa vart hennes egna barn ar?? Och varfor ringer man da inte och sager till mig att jag inte behover ta dem pa morgonen???? Oh, juste, sen sa hon att Samantha inte ville folja med och vara utomhus imorn eftermiddag heller i en timme, sa da fick jag ta hand om en ledsen Jessie som sa garna ville leka med henne imorn nar Jake har sin match. Jakla sopa! Tvinga ungen att komma! Hon behover vara utomhus litegrann! Om det ar nagon som borde nomineras som dalig mamma sa ar det hon!!
Jaja, jag orkar inte tankta pa henne. Det gor mig bara irriterad! Glad att jag horde Isabells rost pa andra sidan luren imorse. Fast lite konstigt att jag inte bara kan aka over och traffa henne just nu.. It’s guna be hard to ajust to the idea of not having her here..
Shit va de sjunger “svenskt”! Det engelska uttalet ar kanske inte det basta 
