Au pair i USA. Tänka sig, det har redan gått drygt nio månader sedan jag åkte – å jag ångrar mig inte för ett ögonblick! Jag hade antagligen inte kommit på idén om det inte vore för att en av mina klasskompisar pratade om det i skolan. Vi jobbade båda som barnvakter och ville ut och se världen efter studenten. Hon hamnade i San Diego och jag hamnade här, i Abington, Pennsylvania.
Jag bestämde mig för att gå på två organisationers informationsträffar; STS och Cultural Care. Vet inte om det var för de energiska tjejerna på Cultural Care:s möte eller vad det var, men efteråt var jag som eld och lågor. Äntligen hade jag hittat ett sätt att kombinera jobb med studier utomlands!
Jag har nog aldrig jobbat så hårt för något i hela mitt liv! Längtade efter friheten, samtidigt som jag fruktade dagen då jag skulle behöva säga hejdå till alla mina nära och kära.
Jag blev först matchad med en familj in the middle of nowhere, som jag snabbt tackade nej till, sedan ploppade min nuvarande familj upp – samma dag som jag tog mitt körkort!
Bor i en judisk familj med två barn, Jessie, min 7åriga ballerina och Jake, min lilla sportgalna 9åring. Jag ar inte religiös själv, så därför var det riktigt skönt att familjen inte håller kosher i huset. Det hade komplicerat allt. Det är annorlunda att bo i ett judiskt hem, om man inte är van att religionen har en central roll i hushållet. Jag har varit med och firat alla deras högtider och jag måste säga att det är riktigt kul!
Det finns så himla många positiva aspekter med att vara au pair! Du knyter kontakter med folk från alla jordens hörn, lär dig flytande engelska, får ta del av kulturen och alla roliga saker som finns att göra här. Å allra bäst – du påverkar andras liv!
Jag tror amerikanarna och au pairer från andra länder får en helt ny bild av länder utanför det egna hemlandet. Jag vet att jag har gjort det under min tid här!
Jag tror amerikanarna och au pairer från andra länder får en helt ny bild av länder utanför det egna hemlandet. Jag vet att jag har gjort det under min tid här!
Ett problem, eller snarare störmoment i vardagen, är att allt tas från deras (USA:s) perspektiv. Barnen får inte höra andra sidor av olika problem. T ex hävdar många amerikanare fortfarande att de är anledningen till att tyskarna inte vann Andra Världskriget. Yeah right! Det är där vi kommer in! Vi kan ge de ”nya ögon” för varför världen ser ut som den gör!
Presidentvalet diskuteras vitt och brett stort sett dagligen hemma vid matbordet och överallt annars. De flesta är beredda att argumentera för sitt val, dessa har skyltar utanför sina hus med namnet på den kandidat de tänker stödja i valet. Till och med barnen pratar om det med sina kompisar. De vet mer om valet än jag tror att de flesta svenska barn vet om våra ledare i landet falukorv. Däremot kan inte vissa ens peka ut sitt eget land på en världskarta eller har en aning om att man pratar engelska i Australien. Skrämmande!
Måste medge att sarkasmen som amerikanare sitter inne med tillhör en av mina favoritsaker med att bo här! Min värdpappa är en av de roligaste människor jag träffat!
Något jag däremot inte tycker om är att man förväntas vara så om sig och kring sig hela tiden. Artigheten är antingen överdriven eller saknas helt.
Det blir en del kulturkrockar. Vissa tror att bara för att man flyttat till USA ska efterlikna amerikanarna i allt. De blir förvånade över våra seder och traditioner, sättet vi reagerar och hur vi väljer att gå runt problem. Men på det hela taget är de väldigt intresserade av att höra nya saker och lyssnar med lysande ögon på alla ”tokigheter” vi har för oss hemma i norden.
Avslutningsvis vill jag säga att om du har chansen att åka iväg, gör det! Tveka inte! Det här är verkligen hur kul som helst! Du kommer inte ångra dig!
14 Maj 2008
Ylva von Zweigbergk
Inga kommentarer
Inga kommentarer ännu.
Kommentar RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
