Move Your Body

Idag var det meningen att Nidia skulle sminka mig till Cleopatra. Men tyvärr fick jag ett sms tidigt imorse som sa att hon fortfarande var magsjuk, så allt ställdes in. Egentligen var det lika bra det. Jag behöver verkligen mer tid till att plugga.  Men jag ska inte sticka under stolen med att det är trist att det blev inställt!

Kom fram till igårkväll att jag måste ta å börja träna igen. Min kropp mår inte bra av den här overksamheten & lack of physical activity. Även om jag inte gick till gymmet o sånt trams i USA så hade jag ju andra saker som höll min kropp igång.. Min koncentrationsförmåga är på tok för låg för vad som är acceptabelt, å det känns inge vidare. Måste ta ändan ur vagnen å se till att något händer.

Näe, plugga va det ja.

What will be, will be

Blev en något annorlunda Fredag förra veckan. I och med att vi blev med hund i Torsdags kväll tog Am en halvdag i Fredags – å behövde därför inte mig förrän vid fem på eftermiddagen. Jag jobbade ju på morgonen förståss. Även om det bara handlade om 1h 45min mer ledigt än vanligt älskades varje sekund av tiden. Eller ja, mer eller mindre. Åkte in till stan å busade med Kevin & Liam i flera timmar, för att sen ta en välförtjänt nap. Napar på dagen är inge bra för mig om jag har en tid att passa. Höll på att komma försent, men klarade mig precis. Kom hem, hämtade Jess och skjutsade henne till ett sleepover party hos hennes vän Becca. Sen va den dagen slut!

Rushade tillbaka till tågstationen o satte mig återigen på tåget för en kväll med grabbarna grus. Hallie’s gradparty blev tyvärr uppskjutet.. Kvällen blev inte alltför sen, iom mitt ständiga curfew.. Åh, vad trött jag är på den jäkla regeln!

Anyway. Jobbade på lördagmorgonen. Eller jobbade o jobbade. Min starttid var 8am å dagen innehöll; se till att Jake klär på sig baseball uniform och äter frukost på en halvtimme. Sen va jag on call fram till 12 ”ifall att” de behövde mig.. Vid 11:15 ringer Am o säger att de inte kommer behöva mig. Efter 2h o 45 mins väntan. Känner mig något onödig ibland…

Jaja, jag hoppade i bilen o stack till stan så snabbt jag kunde. Möttes av en något trött pojke, som jag lät slumra vidare ett bra tag till. Resten av dagen/kvällen/natten mös vi o firade.

Tanken var att vi skulle rockclimb:at igår, men en viss liten spillevink hade glömt utrustning hemma hos päronen, så det får bli nästa söndag istället! Istället blev det en långpromenad och ett besök på the Franklin Institute, där vi såg Star Trek. 

 

Emotional state: Hela förra veckan var ett virrvarr av framåtillbaka tankar. Vad som kommer hända i höst är fortfarande ett frågetecken. Har många lösa ändar jag måste ta tag i. Eller släppa. Beroende på hur man ser det. Det hugger i mitt hjärta så fort jag tänker på att jag kommer behöva lämna Philly om bara några månader. Även om jag vetat det hela tiden sprider sig paniken i kroppen var gång jag tänker på det. Jag ska försöka att inte tänka på det för mycket. Bara njuta av tiden som är kvar. Kunde trots allt varit så att jag behövt åkt hem tidigare än beräknat…

Kärlek!

Det har varit en kalasbra helg, på många sätt! Dels för att helgen var full av kalas, men också för allt som hände emellan och under dem : ) Fredagen bjöd på Graeme’s & Jess surprise engagement party. Träffade Jess hela familj för första gången. Mamman är asskön, precis som Jess. Där kan vi prata om ett bröllop jag VERKLIGEN vill gå på! Även Alicia‘s & Zac‘s bröllop i December är något jag INTE vill missa!  Tillbaka till helgen som var. Efter timtals av skratt o prat stack boysen å jag ner till Hallie o efterfestade lite.

Lördagen kom snabbt. Efter lite barnpassning åkte jag o Liam omkring o skaffade diverse ”nödvändigheter” innan det blev en utflykt till stan. Galet mycket trafik! Kelly Dr var avstängd också. Kuuul! Även vägen tillbaka tog längre tid än vanligt. Men lyckligtvis hade jag gott sällskap i mitt lilla skrälle till bil. Vart va vi på väg? Jo, tillbaka till Glenside för en Crabfest med gänget o massa Arcadia människor. Satt ute hela kvällen runt ett stort bord och knäckte krabbornas skal. Underbart gott! Blev även en runda ner till Dudley’s. Resten av natten mös vi.

Söndagen bjöd även den på en runda ner på stan. Denna gång av andra anledningar. Eftermiddagen bjöd på stor släkttjofräs hos Aunt Carole för en Morsdag celebration. Fullsmockat hus. Massor av god mat och dricka. The K’s va där också. Woho! Jag älskar alla dessa släkt-get-togethers. Får otroligt mycket kärlek från hans familj! Känns obeskrivligt skönt att inte bara ha en familj som stöttar en här borta, utan två.

Oj, ja juste, vi ska få en hund på torsdag – räddad av ett animal shelter. Svart Labrador som heter Chassa. Familjen funderar just nu på vad de ska döpa om henne till..

Bloggbreak

Som ni kanske märkt har jag på sista tiden inte varit så aktiv i mitt bloggande.. Jag har alldeles för mycket tankar i hjärnan som virvlar omkring, å jag kan inte riktigt separera saker från varandra. Resultatet = inga blogg inlägg. Ni får ursäkta om det blir glest med den varan den närmaste tiden..

Överlycklig

Ja, det va jag över att komma tillbaka till Philadelphia. Hela helgen var underbar. Men när jag vaknade imorse var känslorna blandade. Det kändes sådär att börja jobba igen, måste jag medge. Hela morgonen har det känt som att jag är inne i min egen lilla värld, å jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur bubblan. Tankarna virvlar runt som fjärilar, lite varstans och överallt. Jag behöver fundera ut en hel del den närmaste tiden.. Det är en sak som är säkert!

The Long Way Home

Vad ska man berätta om resan hem? Kan börja med att jag vaknade tidigt igår morse, tog en dusch och städade upp det sista i mitt rum. Sen var det till att jobba i ett par timmar. Hade ett långt samtal med Ad innan jag gick in till barnen i vardagsrummet. Barnen hade sagt nej till en sleepover bara för att kunna säga hejdå till mig.

Direkt när jag kom in i vardagsrummet utbrast Jessie ” I don’t want you to go!!” Jag kunde inte annat än hålla med. Även om det låter själviskt/konstigt så hade jag helst stannat i Philly. Inte för att jag inte vill träffa alla underbara människor hemma, utan för anledningen till att jag åker hem överhuvudtaget.

Men tillbaka till min berättelse. Till och med Am va emotional för min resa hem.  Jag räknade inte med allt support jag fått från dem och deras extended families. De överraskade mig faktiskt!

Anyway. Så jag fick skjuts till Meadowbrook Station, där tåget lyste med sin frånvaro. Jag var nästan på väg att ringa till familjen och be dem skjutsa mig till Jenkintown istället, men precis då kunde jag se tåget i fjärran.

Väl inne i city passade jag på att ta ut penar för resan och kilade sen vidare till Wash. Sq. Solen gassade och jag va nååågot varm (27-30 grader – at least). Underbart, om det inte vore för att jag hade jeans på mig. Den stora väskan lämnade jag i stan i fredags, så att jag hade en mindre sak att tänka på..

De nästkommande timmarna busade Liam, Kevin o jag och gjorde nya konstverk. Sen påbörjades den långa promenaden till Rittenhouse Sq; bärandes konstverk i flertal.

Strax efter att vi äntligen kommit fram till parken va det dags för mig att vända om. Blev ett känslosamt hejdå till pojken och sen en snabb marsch till Wash Sq. Hela vägen hem gick jag o tänkte på allt. Försökte hålla mig positiv, men tårarna rullade still på mina kinder. I guess that, if anything, shows how much I enjoy being here.. Om jag blir så här emotional när det gäller en vecka, hur ska det då gå när jag måste åka hem ”på riktigt?”

Resan fortsätte i Taxi till 30th St Station, för att ta Amtrak till Newark. Efter 50 min väntan blev vi äntligen påsläpta. Nervös för att missa mitt stopp vägade jag inte lyssna på Ipoden under hela resan. Från Amtrak till AirTrain gick resan vidare.

Hade en flimsig incheckningstjej som tackade sin lyckliga stjärna att hennes dator funkade. Yay. Precis vad man vill höra.. Efter att ha refreshat mig med en dyr Sprite tog jag mig till Security. Beep Beep. Go through it again, please. Familjen innan mig, från nånstans i Mellanöstern, hade svårigheter att gå igenom kontrollen. Var tvungna att gå igenom både 1, 2 och 3 ggr vardera..

En sak som fortsätter förundra mig är att titta på alla olika människor som befinner sig på flygplatsen. Se alla andras känslor, höra mängder av olika språk osv. De flesta är här med något, vilket måste medges att det avundas. Särskilt den första timmen här på flygplatsen.

När vi äntligen fick board:a planet va det samma tjej som jag hade vid incheckningen som skötte detta. Vi pratade i några minuter innan vi alla blev påsläpta.

Planet va inte fullt, så vi var några stycken som kunde breda ut oss på åtminstone 2 säten vardera. SKÖNT! Jag som aldrig kan sova på plan, sov för engångsskull nästintill hela resan. Awesome! Dessutom va resan bara 7 timmar av någon konstig anledning, så jag kom en timme tidigare än beräknat.

Mami, papi och Pitah kom o hämtade mig på flygplatsen denna gång. Det uppskattas! Sen blev det lunch med dem + Momma. Resten av eftermiddagen/kvällen har det tagits det lugnt, pratats mycket och kollats på mängder av bilder från olika tider.

Nu ska jag snart lägga mig, om jag ska orka upp imorn för mina läskiga test. På återseende!

Nervigt nedräknande

Hello boys and girls,

Om tre dagar (25/4) bär det återigen av till Sverige. Har blandade känslor inför resan, som de flesta av er vet vid det här laget.. Nerverna är på helspänn inför nästa måndag. Jag vet att jag inte borde oroa mig, men jag tror de flesta hade kännt likadant i min situation! Alla här är jättesupportive. Mor- och farförälrarna suprisade mig genom att gång på gång höra av sig o önska mig lycka till. Men nerverna sitter kvar. Jag försöker att tänka positivt, men oron gör sig påmind gång på gång, vart jag än är. 

Vidare till nånting annat jag går å tänker på. Folk, jag har bara 3 ½ dag att träffa er – så ni får slåss om tiderna. Jag kommer antagligen inte vara världens piggaste, så jag kommer knappast springa runt o träffa 20 pers om dagen.. Så ja, det blir knappt om tid.. Hör av er!

Så här glad va jag förra gången jag kom hem…

Brist på fotografier

 Jag har under de senaste åren varit känd som ”paparazzi-jäveln”, men på senaste tiden har det blivit väldigt få kort tagna. Det har antagligen lite med att göra att när man hänger med Amerikanare så är det inte lika vanligt att nån poppar upp en kamera helt plötsligt. Inte som i sällskap med andra Au Pairer  i alla fall.. ; ) Jag saknar impulsiviteten dock. Måste försöka få tillbaka den.

Här är en bild från en kväll då impulsivkorten va hundratals och glädjen stor! E n j o y !

No Mono for me, baby!

Tredje feberdagen är snart till ända. Idag både hämtade och lämnade jag barnen på skolan. Fattar inte att febern fortfarande ligger på över 39 grader. Hoppas det är en sån där tre-dagars-thing så jag slipper feberyran resten av veckan. Good news är att jag inte har Mono trots allt. Jagat min doktor hela dagen, å till slut fick jag äntligen tag på henne. Testet kom tillbaka negativt. Woho! No kissing disease for Ylva! För ja, det är vad ihållande streptokocker kallas här. ; )

Instruktioner för kommande ingrepp

Läste precis ett mail från Mami med instruktioner/förberedelser för dagen då min kärlröntgen ska utföras. Jag kan inte bli annat än rädd. Det är trots allt inte varje dag man ligger på sjukan för att kolla upp om ens hjärna tickar mot en stroke. Det som känns skönt är att det sker hemma och inte här. Jag har fått nog av sjukvården i USA, även om Philadelphia är känd för sin utomordentliga sjukvård. Jag vill ha min familj och vänner nära. Jag vill ligga i min egen säng och äta svensk mat. Jag vill bara vara omringad av allt jag växt upp med och älskar..

I’ll need all the support I can get!

Someday I’ll fly away

Hej folket,

Det är klappat och klart! Jag kommer hem den 25 April 11:40 am och åker tillbaka den 2 Maj tidigt på morgonen. Blir en kort sejour denna gång – jag åker ju trots allt hem för att göra min kärlröntgen. Men misströsta inte, om ni/jag har tur ses vi i alla fall! : ) Kommer bli mycket vila för min del, inget rajtan-tajtan. Men det är väl inte hela världen! Vi kan ha kul ändå!!

Ses om 2 månader! : )

Lösenordsskyddad: Simma runt bland moln

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

DRAMA DRAMA DRAMA

tiden mellan 6 aug-6 feb  

Oh. My. God. So much has happened. A lot of people have entered my world and made a huge inpact on my everyday-life. It’s been a hell of a ride; emotionally, physically and… interesting in every possible way. I can’t believe I’m standing here today. I’ve done some crazy shit these last 6 months, and frankly I’m just glad I’m still alive to write this.

Here are some key factors/events that made my life here.. well, interesting.. :

• My Birthday dinner w| the family två dagar innan jag åkte hem till Sverige. Maten, kitteltävligen, underbara familjekänslan.
• Kvällarna på puben med Liam och Emma. Särskilt vår kick-ass-kväll natten innan jag åkte till Sverige.
• Sweden-tripen 9-24 Aug: Känslan att komma hem och träffa alla. Hur omvänt allt kändes.
• Flygresan ”hem” till USA med Kohani. 9h bubbel om allt möjligt och löften om rikedomar och resor.
• Att komma tillbaka ”hem”. Känslan när jag kom genom Customs och kunde ringa o säga till alla väntandes att JA, jag kom in i landet igen!! Att träffa familjen, Emma och Liam igen va helt underbar!! Som jag hade saknat dem!!
• Nådde 10 000 strecket på bloggen efter bara 6 månader
• Dorney Park med Rebekka, Sid, Aaron + K & D barnen. Underbar dag i solen. Enda minuset va att jag blev mer o mer dizzy och knappt hade någon röst. Sid ringde dagen efter och tackade mig ”for the affection and love I show his grandchildren”.
• Confusion när det gällde mitt curfew på fredagskvällar – efter att ha haft samma curfew sen jag kom i Augusti året innan. Arga föräldrar, oförstående Ylva. Missförstånd. Ylva ”vann” till slut. Något som de aldrig kommer erkänna.
• Framtidsplannering inför post-au pair-tiden började redan i slutet av Aug.. Är fortfarande ett ganska stort frågetecken.
• E födde barn. Lilla Linnea kom till världen den 29 Aug : )
• Panik-artade attacker redan i början av Sept över att allt ”snart” är slut
• Alla förberedelser och förväntningar inför vår roadtrip med pojkarna
• Em åkte hem : ( Hennes nya AP visade sig vara en riktig tokfia.. På många sätt..
• SHORE-resan. Åååh. Jag längtar tillbaka! Bästa helgen EVER! Finns så mycket att säga om den resan, men jag behåller de helst för mig själv.. Emma, you know what Im talking about ; )
• Alla mina o Emma’s tokigheter och farligheter vi tagit oss för ; )
• Mina planer på att bli Eventplaner.. Ja, de ligger verkligen på is just nu..
• Irritation över att mina kära små barn får bestämma för mycket om mitt liv här. Får för många valmöjligheter så att säga.
• Ylva visade sina cooking-skillz. Fast på fel sätt.. Brandmän och poliser på plats..
• DRAMA DRAMA DRAMA. Mitt berg-och-dalbaneförhållande med Liam, som tyvärr sårade fler än mig själv. Onödigt många problem uppstod! Amerikanska killar är helt enkelt inte som vi..
• Ballonginköp inför Jessie’s sleepover som nästan slutade med att jag flög iväg en vindig October dag. Kunde inte se något i bakrutan på vägen hem. Skitläskigt!
• Kalasen hos Hallie. Emma’s försök till att digga med musiken. Priceless!
• Spontankvällarna med gänget
• Edge Hill skogen, Morris Arboritum, lekplatsen bakom New Life är några av ställena som kom att besökas en hel del.
• Alla APmöten andra året har känt som de går i repris.. Att de flesta av mina vänner också åkt hem har inte gjort dem mer lockande att gå på..
• Y&E gjorde tshirtar
• Obama-rally på Abington High School
• Halloween kostym letning i all oändlighet efter den perfekta outfiten. Detta projekt tog veckor!
• Rockclimbing med Liam i Fairmount Park. Krävande, men kul som fan!
• Längtan till att Annica skulle komma till staterna.
• Mommas resa till NYC. Underbar helg! Förutom allt roligt jag gjorde med Momma hann jag även träffa Storebror på lördagkvällen
• Min olycka.. Usch. 22h fastspänd i sängen på sjukhuset, flera återbesök, försäkrings- och doktorssamtal som aldrig verkade tyckas ta slut, och 2 månaders physical therapy. Supportet från alla runt omkring mig både här och hemma va massivt! Det tackar vi för!
• Stämningen inför USA valet. Politikdiskutioner varje dag och överallt!
• Mike’s alla artprojects
• Chaaaaarliiiiee
• Starbucks visits med Emma & lilla G.. haha..
• Vår hobo – Pete
• Mt Gretna med pojkarna. Skönt att komma ifrån verkligheten ett tag!
• Emma’s bday firades på CF. Sen blev det lite ditch ; )
• Hälsade på Malin inne i stan efter att hon börjat på Drexel. Tog med mig Emma å vi alla tre hade en trevlig dag i höstsolen
• Halloween festen hos Rambo. Me = Catwoman á la Michelle Phieffer. Liam = the Joker á la Heath Ledger. Paulan och Mike henkade på också. Rambo själv va en en playboy bunny. Haha. So much fun!
• Phillies vann the World Series!! Cole Hammels blev utnämnd MVP. Go Phillies!!
• Min bil blev äggad på Mischief Night. Avtvättningen tog tiiid.
• Halloween paraden på Jessie’s skola
• Read-for-a-dog med Jessie på det lokala bibloteket. Total rip-off för föräldrarna (+mig) som inte ens fick komma in..
• Election night. Obama is our new president. Så stort. Så mycket mer verkligt när man varit inne i hela grejen i över ett år. Mäktig känsla!
• Jessie’s misshap på Electionday. Stackarn. Som hon grät!
• Alla gliringar jag fått i tid o otid om min bilolycka.
• Mötet med den andra förarens försäkringsbolag. Vi snackar riktigt mycket nervositet! Men det gick bra trots allt. Ad va stolt : )
• Mitt ljud försvann från datorn i början av Nov och är fortfarande inte tillbaka : (
• Första streptokock-tillfället. Åååh så ont det gjorde! Ryggen gjorde fortfarande pissont dessutom.
• Fjärilsprojektet inför min klass i NYC. Jag gillar att vara kreativ, men det tog alldeles för lång tid att komma igång med det här projektet!
• Hallie & co’s version av the Wind in the Willows på Arcadia. Helt underbar! Skrattade jättemycket!
• Hur skönt det har varit att knappt jobbat en enda helg sen nångång i okt..
• Valentinas rymning. I’m telling you – the drama at Sylvan Dr keeps getting more and more complicated.
• ”You’re beautiful” by Richie
• Ditchningen av familjen kvällen innan Thanksgiving. Kan fortfarande inte fatta att det gick. Oh my.. Fy satan va kul vi hade den kvällen Emma!! 2 lediga APs med 2 tomma hus för resten av veckan. Sååå nice!
• Thanksgiving foodshopping! Mat i stora lass. Emma och jag tillverkade vår egen festmåltid.
• Thanksgivingkvällen som inte riktigt blev som vi hade tänkt oss. Middagen va underbar dock! Parkeringsgarage, sightsing.. Need I say more, Emma? ; )
• ”Wanna be on top” Galet kul party kväll dagen efter Thanksgiving inne i stan. Alla va nåååågot i gasen ; ) Tjejerna o killarna förenades på Mad River (som sen dess varit vår standard club) för att sen dra vidare på andra galej…
• The first break up. Fy satan va ont det gjorde. Men jag hade gott om stöd från tjejerna.
• Min sabla kurs i NYC. Kände inte alls för att åka upp, men det var samtidigt bra att komma ifrån allt hemma. Det var en riktigt intensiv helg och jag träffade en hel del roliga människor. Fööör mycket arbete knökades in under den helgen dock. LÅNGA dagar som man absolut inte fick missa en endaste lektion av. Jag va Matt Damon den helgen. Hann även med att träffa min storebror, Richie o min Storebrors ”chef”. So much fuuun!
• Getting back together. Det gick snabbare än jag trodde.
• Glädjen när jag fick reda på att jag inte behövde åka hem trots allt! Att doktorerna hemma i Sverige sa att det inte var brådskande att jag kom hem till stubinen blev jag överlycklig!
• I got violated at Starbucks. Fy så läskigt det kändes!
• Lucia-firande med Emma o Liam. Like old-times : )
• We really didn’t want Emma to leave.. På-varandra-mys på Starbucks kvällen innan hon stack till Sverige.
• Seth’s & Matt’s holiday/good bye party. Beer pong for the first time. Oh så kul vi hade! Annica vi ägde! ; )
• Spontan NYC trip med Annica som höll på att sluta innan den ens hade börjat. MEN vi kom igenom allt och hade en superkväll till sist med mycke kul folk!
• Hosteldramat i NYC. POOPY!! Jag orkar inte ens gå in på det. Helt galet jobbigt va det iaf! Tur att jag hade Annica med mig, annars hade jag kroknat mycket tidigare!
• Familjen åkte till Belize och lämnade huset in my care för 11 dagar. I was Queen of the Castle.. Me like
• Firade en riktigt mysig Julafton med Annica. Där lyckades vi bra, hon! Julkalas hos Jim efteråt.
• Juldag hos Liam. Träffade hela släkten. Något pinsam entrance, men whatever. Mysig familjedag med avslut hos Richie med hela gänget.
• KOP shopping på Annandagen med Bröderna G, L & me. Riktigt nice. Sen festades det med Annica á la We’re off to see the Wizard-style o ja.. Kvällen blev väl inte riktigt som väntat. Men supportet kom från oväntat håll!
• Annica plötsliga ryggskada. Aj aj.. Sjukgymnasten för henne sen också.
• Nyår. Åh vilket perfekt nyår det var!! Gänget samlat (så gott som) och stämningen va hög. Of course we had more than our fare share of drama.. But what the hell… It’s only New Years once a year ; )
• Benjamin Button. Annica, can you say Benjamin Button?
• Emma came back : ) Annica och jag väntade på flygplatsen med vårt fina plakat. Kärlek!
• Alla våra små filmer vi gjort när vi varit ute. Guld värda!
• Liam moved into the city and things happened..
• More heartbreak and trying to move on. Support hemifrån till tusen. Uppskattas verkligen! Ihoplappning av relationer påbörjades.
• Em came on a surprise visit! You made my day!!
• Spenderar fortfarande otroligt mycket tid och pengar på Starbucks. Så mycket att personalen kontaktar mig på fb om de inte sett mig på några dagar..
• Känslan av att känna sig klar med jobbdelen av au pairandet infann sig och valde att stanna. Redo att börja ett nytt kapitel nu!
• La Salle vs Penn (basketball) Goofballs:n härgade på läktarna.
• Började skolan igen. Can anyone say B O R I N G ?
• 20 000 besökar-strecket övertrampades
• Saying goodbye to Fi. So sad to see her leave! Now I’m the ”oldest” of the APs in our group. I’m not looking forward to the mtgs without her by my side.. I had to promise her to make noise for the both of us at the next mtg.
• Well-needed talk soothed my mind and thoughts. I’m glad I did it! More over I’m glad I’m moving on.
• Hann även med en till vända av Streptokocker denna vecka. Smittad av någon i familjen, eftersom alla haft det den senaste månaden.
• Hör å häpna; Min lille 10-åring anser sig äntligen tillräckligt stor för att göra sin frukost själv.

Viktiga personer detta halvår (läs i USA):

• Familjen
• EmmO
• Em
• Liam
• Annica
• Jim
• Mike
• Paulie
• Richie
• Hallie
• The Deans´
• Seamous
• Andrew
• Des
• Lilla G
• Lilla B

  I just wanna say that a lot of other things have happened as well, but these are some of the things I remember more clearly. I wanna thank everyone for making my life what it is and for just being there through everything. I really appreciate it!

Out with the old, In with the new

Det finns saker jag aldrig kommer kunna förklara för någon. Saker som för andra är helt oförståligt.. Jag har inte varit med om det förut, men I guess this is a special case.. Jag fattar varför det är svårförståligt, trust me I do. Jag vet att det är frustrerande och jag hade antagligen varit lika frustrerad själv. Men nu sitter jag här i denna situation och jag mår bra. Jag har löst det jag ville lösa och det hände på mina villkor. Jag kan inte annat än att känna mig nöjd!

I t ‘ s   t i m e   t o  m o v e   o n !

Caught off guard..

..tänka sig hur mycket känslor någon kan uppröra bara med ett litet sms… I dont know what to say. Måste tänka på det tills imorn!

Lugnet efter stormen

Ännu en stormig helg. Blev lite för mycket – av flera anledningar. Kanske dags att ta lite paus från festandet för min del. Försöka komma över allt som hänt, bygga upp nåt nytt. Alkoholhalten har varit hög. Känslorna många. Paus? Kanske. Vi får se hur veckan går..

Dags att ta världen med storm?

 

All You Need Is Love?

Vem behöver kärlek? Alla, skulle väl de flesta säga. Men vilken typ av kärlek är det vi behöver egentligen? Att ha folk omkring sig som älskar en? Moderskärlek? Syskonkärlek? Kompiskärlek? Den stora förälskelsen? Eller rent av – husdjurskärlek? Jag tror att det viktigaste är att man först och främst älskar sig själv. Det tar ett tag innan man lär sig uppskatta sig själv till fullo, men när man väl gör det är det guld värt! Jag tror många (särskillt tjejer – correct me if Im wrong) förälskar sig i kärleken. Känslan man får när man är kär. Tjejer är så snabba att sätta en label på vad de känner att känslor ofta misstolkas för nåt mer än det egentligen är..

Jag vet att självrespekt och kärlek till mig själv är något jag måste lära mig på nytt. Den har gått halvt om halvt förlorad dem senaste månaderna – vilket känns hemskt att medge – men tyvärr är sant. Innan jag kan ge mig in på nåt nytt på killfronten måste jag först växa tillbaka till den person jag va – fast ännu starkare! Till min hjälp har jag mina underbara vänner och stöttande familjemedlemmar.  Men den största resan är den jag måste göra själv. En inre resa mot en Ylva som älskar sig själv precis som hon är och vet vilka möjligheter hon har för att utvecklas till den person hon ska bli gammal med. It’s easier said than done, men what the hell.. I know I can do it! I’ve done it before. This time I’ll make it waterproof.. Det borde hjälpa lite grann iaf ; )

Kampen fortsätter

Jag har försökt förneka det. Eller jag HAR förnekat det för mig själv. Jag trodde inte jag ville. Jag trodde att jag skulle må bättre utan. Men likt förbannat kommer jag på mig själv att hoppas ändå. Några ord. Men skulle det kännas bättre?

Dags att vädra

I dont know what to say. Festen slutade på ett oanat sätt i fredags o sen dess har allt varit upp o ner. Jag är så himla tacksam för alla mina vänner+familjs stöd hemifrån. Det behövdes verkligen” Allt hände så snabbt att jag inte riktigt hunnit smälta det än.. Men på nåt sätt kommer jag komma vidare. Jag vet att med mina vänners/familjs hjälp skulle jag kunna komma igenom nästan vad som helst! Love you guys!

Igår hade vi en mysig filmkväll med brända popcorn, chips o dip. Längesen jag chippade! De vi hittade smakade i stort sätt som Estrellas räfflade Sourcream & Onion chips – my favorite! A ville hemskt gärna ut, men varken E eller jag kände oss så sugna på det. Im happy we talked babe!

Nu ska jag snabbt in i duschen innan det är dags att möta Annica på Starbucks! Mitt hår luktade brända popcorn när jag gick o la mig 😉