Crazy 24h in NYC

Annica och jag har varit med om ett, minst sagt, turbulent dygn! Det hela började med att vi efter många samtal från bakissängen för bokning av hostel samt för att finalisera kvällsplaner bestämt oss för att åka till NYC. Utflykten till storstaden hade stått som ett stort frågetecken efter holidaypartyts baksmälla och brist på boende. Men vid fyra på eftermiddagen var vi redo för nya äventyr. På mindre än en timme duschades, packades och kläddes de två bakisflickorna sig och var på väg till tågstationen.

Vi satte oss inne i Mio Pomodoro’s foaje (precis som kvällen innan) för att skydda oss från kylan till dess att tåget kom. När det var dags att betala tågkonduktören hände det som inte får hända…

Annica upptäcker att hon inte har sin plånbok i fickan längre. Den är borta! Panik!! Hoppade av tåget vid nästa station (Elkins Park) och fick vänta i bitande kyla i 25 min på att nästa tåg i motsatt riktning skulle behaga showa up.

Sprang in på restaurangen och tjejerna i receptionen förstod på en gång att det var vi som tappat den nyss inlämnade lilla svarta plånkan. Annica var överlycklig!

Just då stod vi inför två val; att skippa alltihopa å bara gå hem – eller att, som vi faktiskt gjorde – sätta oss på tåget GEN och åka downtown för att sedan sätta oss på kinesbussen. Två timmars bubblande senare kom vi fram till ett snötäckt New York.

Tog suben upp till vårt hostel där tjejen i receptionen upplyste oss om att eftersom vi ringde och bokade istället för att boka på deras hemsida skulle vi vara tvungna att betala 10 dollar till. Vi försökte förklara att anledningen till varför vi gjort som vi gjort va för att kolla att det överhuvudtaget fannsnågra sängar kvar istället för att betala online och sen inte ha någon säng när vi väl kom dit pga av överbokningar..

Väl uppe i rummet bytte vi snabbt om. Pratade med Frida, Martin och Samar. Martin skulle se till att vi kom in utan problem på både the Sounds konsert och på Aspen senare. Frida skulle möta oss på konserten efter julbordet på Smörgåschef. Samar tyckte vi skulle komma till en annan bar, men det sket jag i. We came here for a reason!

Martin sa att de skulle börja spela vid 10:30. Vi va där vid 11:15. Efter att en väldigt misstänksam bouncer kikat på mitt fake id i minst 5 min kom vi inte för halva priset pga av Martins lista. Skönt! =)

Martin sa till mig att komma till VIP när vi kom in. Där bjöds det på gratis drinkar och trevligt sällskap.

Frida och Karin kom nån timme senare. Då väntade vi fortfarande på att the Sounds skulle entra scenen.

Martin & co stack vidare till Aspen, där vi sa att vi skulle mötas upp senare. Några drinkar, mycket dansande & fraternizing senarebörjade klockan närma sig 2 am och bandet hade FORTFARANDE inte behagat komma. Vi vägrade vänta längre än till 2am så vi delade på en cab med två andra svenskor till Aspen.

I taxin på väg dit snackade jag med Andrew och Mike. Jättekul att prata med dem! Mike verkade vara lite besviken på Amsterdam, men annars hade det varit bra.

Smet förbi vakterna in på Aspen och hittade snabbt några roliga killar som vi drack drinkar & bubblade med.

Liam smsade en hel del, så till slut bestämde sig jag och Annica oss för att sticka till den lägenhetsfest L va på..  Min telefon dog precis när vi kom fram till den gata Liam sagt till oss att vi skulle mötas på, och han va inte där.. Gick in på en pub och frågade om någon möjligtvis hade en mobil jag kunde på sätta mitt sim kort i. Turligt nog hade bouncern (eller om det va nån annan) en laddare till just MIN telefon i bilen så jag och A följde med ut och fick igång telefonen. Ringde till Liam som precis då kom ut och letade efter oss. Gick upp till kalaset en stund innan vi tre + Kenny drog vidare till Terrence’s place en gata bort.

Efter lite tjafs fick jag höra att A stuckit iväg med T till Donken. Jag & L beslöt oss för att stilla våra magar vi med. Snön yrde och det var svinkallt! Mötte A&T som nu va på väg tillbaka. När vi kom dit hade personalen en liten skrikmatch med några av gästerna över hamburgare. Eftersom klockan strax skulle bli 6am vägrade de bakom disken att steka fler burgare. Endast breakfast items var okej att beställa. Beställde en massa mat och kämpade oss tillbaka till T’s lägenhet.

Självklart hade folket i lägenheten somnart, så vi fick campa utanför dörren å äta vår fyllemat. Efter mycket knackande och ihålligt bankande vaknadeA till slut och kom å öppnade för oss.

Jag tyckte att vi skulle åka och hämta min och A’s väskor på hostelet så vi inte behövde göra det några timmar senare, men L tyckte att det var bättre att vi nappade lite först å sen åkte. Campade på sofforna efter bästa förmåga..

Vaknade till efter ett par timmars halvslummer och tog på oss jackor o dylikt för att ge oss ut i snålblåsten. L stannade kvar & slumrade vidare. Tanken va att vi skulle hämta våra saker och snabbt åka tillbaka.. Men tji fick vi..

Vi tog en taxi i vidervädret upp till vårt hostel. När vi börjar närma oss hostelet ser jag sirener blinka. ”Med min tur är det säkert dit vi ska” hinner jag tänka innan vi kom fram. Yes. Självklart. En bil står och ryker och poliser & brandbilar är där. Folk står utanför hostelet och tittar. Vi går in för att hämta våra väskar, då en av hostelpersonalen säger att de håller på att evakurera byggnaden. Vi ber om att få gå upp & hämta våra väskor bara, men nej. Det går inte för sig. De säger att det hela borde vara över snart.

Vi går över till andra sidan gatan och A köper en dricka. Står å kollar på en stund. Till det att vi ser några människor gå in igen. Går över vi med, men alla slussas till ett common room på lobby planet. Ingen får gå upp.

Brandmän överallt. Gåendes fram och tillbaka pratandes med varandra i koder. Packat med folk. Folk som undrar när de ska få gå upp till sina rum igen. Folk som har flighter att passa. Folk i bara pyjamas. Folk som fotar för att minnas stämningen som rådde. Titanic stämningen..

Jag och Annica campade på golvet utanför common roomet, lutandes mot väggen. Fortfarande iklädda nattens festblåsor.

Vi får höra om nåt elektrical mishap i källaren.

Efter en stund får vi nya order. Alla ut! Genast! Ingen får vara kvar i byggnaden. Vi, över till andra sidan igen. Massflykt till Starbucks ett kvarter bort. Folk sitter högt som lågt.

Vi gick tillbaka igen. Fortfarande igen nytt. Fler brandbilar och polisar har anlänt och gatan är avspärrad åt alla håll. Bilen som stod över röken är borta. Kvar är en strid ström av rök från källarplanet. Den är toxic får vi höra av en brandman. Han säger äver at det lär ta 1-2 h innan vi får komma in.

Vi gick å letade matställen. Gick till samma ställe jag och Liina va på när jag va på kursen för ett par veckor sen. Hade jättekul! Minspel 😉 Åt en mindre god brunch och vankade sedan tillbaka. Vid det laget hade vi väntat i 3 h redan… Vi kände oss som white trash!!

Fick höra att de hade ordnat med två bussar till folk för att vi skulle kunna hålla värmen. Röda Korset kom med kaffe och personalen kom med snacks. Folk försökte hålla humöret upp, men när vi hela tiden fick rapporter om förskjutningar i schemat började folk tappa modet.

A & jag tröstande en australienska som tappat bort sin vän och inte kunnat ta med sin mobil när alla blev evakuerade. Våra egna mobiler höll på att dö också. Skickade uppdateringar till L & sen till Richie när L sagt att hans mobil höll på att dö.

Sen hände nästa sak.

Explosion några meter bort. Jag såg asfalt flyga i luften. Fick höra att det var en gasledning som exploderat (vid senare tillfälle). Explosionen gjorde att det tog ännu fler timmar för brandmännen att göra sitt jobb =(  Vår buss var tvungen att flytta sig beroende på explosionen, så nu stod vi helt plötsligt så att vi knappt kunde se vad som pågick utanför hostelet..

Fler rapporter om ännu 1-2hs väntetid inkom. Folk tröttnade ännu mer. Personalen kom med pizza som folk kastade sig över som gamar. Dunkin Doughnuts kom med doughnuts och precis innan vi äntligen fick komma in fick vi te & läsk också. Innan dess hade vi varit på toalettjakt i de närliggande kvarteren och pratat med brandmännen och diverse hostelgäster. Vi frös och våra fötter var våta.

Klockan hann bli strax innan 6pm innan vi äntligen blev insläppta i hostelbyggnaden igen. Efter 8hs standby tid. Arrgh!

Guuud så skönt det var att byta om och få på sig varma kläder!! Åkte ner till Chinatown och satte oss på bussen. Den va så full att vi inte ens fick sitta bredvid varandra. =(

Var tvungna att använda toaletten ombord i brist på annat. Fy som den stank!!! Gratis underhållning sista 30 min av en falsksjungande african-american som sjöng för högans sky. Först trodde jag att hon inte visste om att hon sjöng högt, men efter ett tag märktes det att hon tyckte det var askul att sjunga ut totallt obehäskat =P

Två trötta, slutkörda tjejer kom äntligen fram till Philly vid 9pm, där tåget faktiskt inte tog så överdrivet lång tid innan det entrade perrongen.

Väl i Jenkintown stod vi inför nästa prövning. Bilen var helt isbeklädd. Plexiglasis på alla rutor och passagerar dörren gick inte ens att öppna.. Vi ringde till Adam och bad honom komma och hämta oss. Men sen verkade bilen magiskt blivit halv upptinad efter alla våra olika manövrar, så jag ringde Ad (med några sista flämt från mobilens batteri) och avbokade transporten.

Körde långsamt till Starbucks där jag fick gratis te då de hörde hur jag lät och vad vi varit med om. A va utanför och försökte tina upp bilen ännu mer. Hallie, Mike och Andrew satt där inne på soffan så jag slog mig ner en stund med dem. Ropade in Annica också, när jag ändå var i farten. Mike berättade mer om Amsterdam. Sen stängde Starbucks och vi alla skildes åt.

Annica skjutsade hem mig. Det var som isregn ute. Lät som miljontals glas krossades samtidigt i vinden. Läskigt men vackert på samma gång!

Gick upp en snabbis för att kolla morgon dagens schema o sätta in min juice i kylen. Am och Ad va fortfarande vakna, så jag fick dra hela historien om vad som hänt. Hade informerat dem om situationen tidigare under dagen bara så att du skulle vara beredda på att jag kanske kom försent hem (om allt drog ut på tiden). Efter det fick jag äntlgien krypa ner och tina upp mina små fossingar i sänghalmen.

Too much drama for one day!! Eller vad säger du Annica?

Jäkligt glad att jag hade dig med mig iaf, babe! Fy fasiken va det hade sugit annars!!!!