BAM, CRASH, BOOM

Yesterday I got some bad news. One of my friends, Bekks, my HereComesTrouble-buddy was badly injured after a car went through a red light and hit her in Berlin, Germany yesterday. I’m so so so so happy she is NOT hospitalized or much worse – dead.

Now we have yet another thing to share. I would’ve liked it to be something less painfull though..

Sometimes Life is Cut Short

Teen Charged with DWI; 2 Killed in Crash

It was a horrific scene on a quiet Central Islip street Thursday morning.  In a pre-dawn crash, a 1997 Lexus was literally ripped to pieces after striking two trees, with human body parts and debris strewn everywhere.

”It was the worst car accident I’ve ever seen,” said Suffolk Police Detective Sergeant William Rand. ”I am amazed anyone walked away from it.”

Five people were in the car; two died, according to police.  The victims were identified as Kelly Mallazzo, 18 of Hauppauge and Kenyen Gaskins, 23 of Central Islip. Gaskins home was about a block from the scene. 

The driver, Taylor Nolte, 19 of Centereach survived but she is now charged with drunk driving. Beer cans were found in the car, according to investigators.

”It appears they had been out in the car all night, drinking,” said Det. Sgt. Rand.

Friends of the victims left candles, flowers and balloons at the crash site. 

”I can’t believe this happened to him,” Ashley Norval said of Gaskins.  ”He was such a great person.” 

Gaskins, friends said, was about to enroll at Suffolk Community College.

Speed also played a role in the crash, investigators said. It was estimated the Lexus was hurtling down the street at over 80 mph before Nolte lost control.

Nolte remains hospitalized with two other unidentified men, ages 25 and 20, who also survived the wreck. 

Friends said Nolte was about to join the Marines Corps.

”She is a good person, who would never hurt anyone,” said Casey Knol.

Nolte will be arraigned on drunk driving charges when she is released from the hospital, officials said, but eventually those charges could be upgraded.

First Published: Jan 28, 2010 6:30 PM EST (NBC New York)

 

The reason I’m writing about this, is because a friend of mine – Laura – used to date Kenyen while we were still in the States. She, and all of his friends & family, were devastated to hear the news about this fatal car crash.

R.I.P Kenyen

Much Can Happen In a Year

One year ago, my life changed. I know, I know – my life changed before then too. But not in this way..

This day, one year ago, I was in a big car accident. An accident that forever changed my life. If it wasn’t for this accident some things would have been left unknown. I was lucky to be alive; To be able to walk at all after the crash. I made it through all the docs appointments and physio, but somethings will stay with me a while longer..

Be careful out there!

In some ways I can’t believe it’s already been a year since it happened. At the same time it feels like forever ago. Much has happened, both good and bad, since that fatal evening. Things that were important to me then, aren’t anymore. Things change. People change. That’s life. I’m just happy I still have one.

Memorial Day Wknd

Så har det gått o blivit Memorial Day. Förra årets Memorial Day spenderades till största delen i Philly, väntandes på att Jess skulle bli färdig hos Mommom and Poppop. Eller ja, jag hade ju en hel del timmar att göra vad jag vill på, men jag fick sitta på pass ifall att jag skulle behövas. Mycket har förändrats sen förra årets Memorial Day, det är en sak som är säkert..

Helgen har varit osedvanligt lång, för min del. Slutade tidigt i fredags och spenderade hela helgen i Philly (med avstickare för Glenside). Började inte jobba förrän vid lunchtiden idag. Underbart! Igår var vi på ett rockclimbing gym hela eftermiddagen. Kan säga att min kropp va ganska så slut efter det! Dessutom tog vi en 30 min walk dit och sen lika långt tillbaka. Att vi dessutom har 30 graders värme gör det lite svettigare än vanligt ; ) Men man ska inte klaga. Älskar värmen!

På tal om värme. Poolen på Liam‘s tak öppnade i lördagsmorse. Vi tog oss ett dop när vi kom hem från Jess‘s surprise party i lördags natt. Helt otrolig utsikt där uppifrån. Hela Philadelphia’s skyline ser man up close när man är i poolen. Very niiiice!

Jess‘s surprise party va sjukt kul, btw. Vi va väl en 40-50 pers iaf. Vi spenderade hela em+de första timmarna av kvällen där, innan vi mötte upp med Jim & Jess. Halva gruppen tog sig vidare in till stan för det redan nämnda pooldoppet och fortsatt festande.

 Detta års Memorial Day har tillbringats mestadels med Bekks. Efter att jag kom hem från stan vid lunch, städade jag barnens rum och gjorde tvätten ett tag. Gick på promenad med Bekks, innan det var dags att lämna Nissan på verkstaden (eftersom AC:n inte funkar). Sen behövdes jag återigen inte, så jag och Bekks träffades igen; fikade, såg på film, bubblade etc. Fick gratis kakor av Chris. Me like! I’m a cookie monster!

 

Btw, I’m really happy!

Bildrama

Som om jag inte vore nervös nog, hände idag en sak som fick mitt hjärta att bulta extra hårt. Ett av van:ns hjul ramlade av!! Ja, ni läste rätt! Det ramlade av! Hörde ett konstigt ljud från bilen imorse, samtidigt som ratten skakade, när jag körde barnen till skolan. Am va sen till skolan och Adam satt i möte hela dagen, så det var ingen idé att försöka få dem att titta på det/försöka förklara på telefon. Jag visste att Ad skulle komma hem tidigt på eftermiddagen, så jag tänkte att det fick vänta.

Mycket riktigt, när Ad kom hem (strax innan barnen skulle hämtas från skolan) berättade jag att det kändes som att nåt va fel med bilen, men att jag skulle kolla om den fortsatte på samma sätt när jag åkte o hämtade barnen. Efter 1/3 av Meadowbrook-backen (gatan som tvärsar våran) var ljudet jättehögt och ratten skakade av bara den. Jag försökte att bromsa, men bromsarna tog emot. Jag va vid detta laget livrädd. Körde in på en sidogata och ringde Ad. Sa att jag tänkte köra tillbaka till huset. Så vi bytte bilar och jag körde iväg till skolan.

Barnen klagade över att det var trångt i baksätet på den lilla Nissan, men de överlevde. Väl hemma igen såg jag att Ad och grannarna höll på o mecka med van:n längre bort på gatan. Bad barnen gå in och börja göra sina läxor medan jag gick o pratade med deras pappa.

Sprang bort till van:n, å vad får jag höra? Ad hade inte mer än hunnit vända bilen på vår gata innan framhjulet på förarsidan ramlade av!! :O  Alla muttrar som håller fast hjulet hade poppat av. 3 lyckades de hitta, men två måste hoppat av medan jag körde! Herregud säger jag bara. Tänk om jag hade fortsatt att köra till skolan? Det hade resulterat i en bilolycka, det är ett som är säkert!

Jag är fortfarande skakig, även fast det gått ett par timmar sen det hände.. En bilolycka är det sista jag vill vara med om nu!

Fratpartys, Birthdays and Reunions

Helgen va full av olika events. Efter att ha avklarat jobbdagen drog jag in till stan och träffade Liam i några timmar innan Malin o jag skulle träffas. Killarna skulle ha en boys night out, so no girls allowed… Jag o Malin stack till hennes dorm på Drexel‘s campus där det blev mycket tjatter och drinkarna började flöda. Hennes roommate skulle på någon grej för cancer som höll på hela natten, trots ett par omgångar med spya innan hon gav sig av. Mysigt värre…

Malin o jag stack sen över till hennes kompis Emily (Americano) där det blev ännu mer tjatter, skratt,  drinkar å musik på hög volym. Efter ett tag kom även Meg, Brooke å Tori. Hela gänget stack sen vidare på olika fratpartys i området. Några fratpartys senare splittade Emily, Malin o jag. Vi drog ner till Old City för att skaka rumpa i några timmar. Old City va knööööökat. Vi gick in på lite olika ställen, men slutade på min o E‘s gamla bar. Ååh som jag saknat att dansa!

Blev efterfest hos L när alla barer stängde. Tjejerna stack hemåt, men jag bubblade med killarna i åtminstone ett par timmar till. SÅ kul att träffa alla igen! Eller ja ok,  Richie är väl den enda jag INTE ser on a regular basis, men det va askul att se alla iaf! : P

Sunday: Liam’s 25th birthday! Vädret va på topp! Celebrated all day. Familjemiddag i Glenside. Som vanligt blir det rätt högljött vid the D’s matbord ; ) They crack me up!! Sen for vi iväg på en stjärnbilfärd i Mr Dean’s Alfa Romeo Spider convertible med taket nere. Underbart! Blev en visit hos aunt Mad & uncle PJ också, nyss hemkomna från Vietnam. Fick en liten presse av dem också. Me like!

Oh well, time to run. I have a date! ; )

8:37

Godmorgon gott folk!

Som vanligt när Am är hemma på morgonen, för ovanlighetensskull, blir det pannkaka av morgonens rutiner. Visserligen skjutsar hon barnen till skolan, men resten av morgonen är på mitt ansvar. Även om hon vill rucka på deras rutiner så lite som möjligt blir det ändå aldrig så. Barnen älskar när hon är hemma på morgonen, så självklart blir de alldeles till sig varje gång hon är det. Vi hade en riktigt trevlig morgon imorse iaf. Som vanligt är det mycket som står på schemat nu när våren börjar komma. Eller ja, min familj har ALLTID en massa plannerat – oberoende av årstid. Passover är nästa vecka, plus påsk för mig. Bilarna ska fixas, barnkalas, Christenings, släkten kommer, och en massa annat.  Jess vill att jag ska komma på Special Person’s Day den 8 maj. Woho, I’m special ; ) Jake ska ta med Sid. Jag är minsann lite stolt att Jess valde att fråga mig. Enda jag kan hoppas på är att Laurie inte är Evan‘s SP..

Igår passade jag på att göra några ärenden inför helgen. Fick veta att jag inte alls jobbar under eftermiddagen på Lördag (som Ad sagt) utan att Am bara ville att jag skulle lämna av Jess hos Mark strax innan tolv! Woho! Denna helg kommer även den bli en topphelg. Har många roliga saker att se fram emot!

Oh well, nu ska jag göra mig iordning innan jag måste åka till college:t. Wish me good luck!! : )

Olyckan gör sig påmind

Ringde precis till min kontaktperson på familjens bilförsäkringsbolag. Jag har fått en till räkning från sjukhuset. Denna gång för min CTA scan som Annica följde med mig på i slutet av Oct förra året. Saftiga 394 dollar ville de att jag skulle punga ut för det besöket. Pengar som inte existerar. Ringde därför till försäkringsbolaget och bad dem betala den åt mig. Debbie skulle kolla upp det. Hoppas de kan betala. 400 dollar är inget jag vill punga ut när försäkringen borde täcka det. Räkningarna jag har fått so far uppstiger till nästan 1000 dollar. Jag har dessutom fått betala familjen 500 dollar för deras höjda bilförsäkring. Å mer räkningar kommer det väl bli! Olyckan kommer nog fortsätta att göra sig påmind mina resterande månader här i USA.. Lovely.

2 h Snow Delay

Amerikanare klarar inte av snö. De vet inte vad dem ska ta sig till. Å de ”tror inte på” vinterdäck. Så vad händer? Krasch boom kabong. Kaos! Barnens + Am’s skolor fixar ett 2 h delay idag. Just idag, då jag har min efterlängtade klipptid kl 10. Min kära AP vän i Isabell’s gamla familj kan inte tänka sig att skjutsa mina barn till skolan (samma skola som hennes går på), även fast jag tar hennes lilla S till hebrew varje tisdag em. Bara om det INTE går att omboka min klipptid. Jaha.. Då va det bara att ringa till hårsalongen, som har som policy att man måste avboka 24 h innan om man inte kan komma. Great. Jag bara känner hur allt går emot mig. Ingen svarar på hårsalongen heller..

KLI-TOR-IS

Crazy 24h in NYC

Annica och jag har varit med om ett, minst sagt, turbulent dygn! Det hela började med att vi efter många samtal från bakissängen för bokning av hostel samt för att finalisera kvällsplaner bestämt oss för att åka till NYC. Utflykten till storstaden hade stått som ett stort frågetecken efter holidaypartyts baksmälla och brist på boende. Men vid fyra på eftermiddagen var vi redo för nya äventyr. På mindre än en timme duschades, packades och kläddes de två bakisflickorna sig och var på väg till tågstationen.

Vi satte oss inne i Mio Pomodoro’s foaje (precis som kvällen innan) för att skydda oss från kylan till dess att tåget kom. När det var dags att betala tågkonduktören hände det som inte får hända…

Annica upptäcker att hon inte har sin plånbok i fickan längre. Den är borta! Panik!! Hoppade av tåget vid nästa station (Elkins Park) och fick vänta i bitande kyla i 25 min på att nästa tåg i motsatt riktning skulle behaga showa up.

Sprang in på restaurangen och tjejerna i receptionen förstod på en gång att det var vi som tappat den nyss inlämnade lilla svarta plånkan. Annica var överlycklig!

Just då stod vi inför två val; att skippa alltihopa å bara gå hem – eller att, som vi faktiskt gjorde – sätta oss på tåget GEN och åka downtown för att sedan sätta oss på kinesbussen. Två timmars bubblande senare kom vi fram till ett snötäckt New York.

Tog suben upp till vårt hostel där tjejen i receptionen upplyste oss om att eftersom vi ringde och bokade istället för att boka på deras hemsida skulle vi vara tvungna att betala 10 dollar till. Vi försökte förklara att anledningen till varför vi gjort som vi gjort va för att kolla att det överhuvudtaget fannsnågra sängar kvar istället för att betala online och sen inte ha någon säng när vi väl kom dit pga av överbokningar..

Väl uppe i rummet bytte vi snabbt om. Pratade med Frida, Martin och Samar. Martin skulle se till att vi kom in utan problem på både the Sounds konsert och på Aspen senare. Frida skulle möta oss på konserten efter julbordet på Smörgåschef. Samar tyckte vi skulle komma till en annan bar, men det sket jag i. We came here for a reason!

Martin sa att de skulle börja spela vid 10:30. Vi va där vid 11:15. Efter att en väldigt misstänksam bouncer kikat på mitt fake id i minst 5 min kom vi inte för halva priset pga av Martins lista. Skönt! =)

Martin sa till mig att komma till VIP när vi kom in. Där bjöds det på gratis drinkar och trevligt sällskap.

Frida och Karin kom nån timme senare. Då väntade vi fortfarande på att the Sounds skulle entra scenen.

Martin & co stack vidare till Aspen, där vi sa att vi skulle mötas upp senare. Några drinkar, mycket dansande & fraternizing senarebörjade klockan närma sig 2 am och bandet hade FORTFARANDE inte behagat komma. Vi vägrade vänta längre än till 2am så vi delade på en cab med två andra svenskor till Aspen.

I taxin på väg dit snackade jag med Andrew och Mike. Jättekul att prata med dem! Mike verkade vara lite besviken på Amsterdam, men annars hade det varit bra.

Smet förbi vakterna in på Aspen och hittade snabbt några roliga killar som vi drack drinkar & bubblade med.

Liam smsade en hel del, så till slut bestämde sig jag och Annica oss för att sticka till den lägenhetsfest L va på..  Min telefon dog precis när vi kom fram till den gata Liam sagt till oss att vi skulle mötas på, och han va inte där.. Gick in på en pub och frågade om någon möjligtvis hade en mobil jag kunde på sätta mitt sim kort i. Turligt nog hade bouncern (eller om det va nån annan) en laddare till just MIN telefon i bilen så jag och A följde med ut och fick igång telefonen. Ringde till Liam som precis då kom ut och letade efter oss. Gick upp till kalaset en stund innan vi tre + Kenny drog vidare till Terrence’s place en gata bort.

Efter lite tjafs fick jag höra att A stuckit iväg med T till Donken. Jag & L beslöt oss för att stilla våra magar vi med. Snön yrde och det var svinkallt! Mötte A&T som nu va på väg tillbaka. När vi kom dit hade personalen en liten skrikmatch med några av gästerna över hamburgare. Eftersom klockan strax skulle bli 6am vägrade de bakom disken att steka fler burgare. Endast breakfast items var okej att beställa. Beställde en massa mat och kämpade oss tillbaka till T’s lägenhet.

Självklart hade folket i lägenheten somnart, så vi fick campa utanför dörren å äta vår fyllemat. Efter mycket knackande och ihålligt bankande vaknadeA till slut och kom å öppnade för oss.

Jag tyckte att vi skulle åka och hämta min och A’s väskor på hostelet så vi inte behövde göra det några timmar senare, men L tyckte att det var bättre att vi nappade lite först å sen åkte. Campade på sofforna efter bästa förmåga..

Vaknade till efter ett par timmars halvslummer och tog på oss jackor o dylikt för att ge oss ut i snålblåsten. L stannade kvar & slumrade vidare. Tanken va att vi skulle hämta våra saker och snabbt åka tillbaka.. Men tji fick vi..

Vi tog en taxi i vidervädret upp till vårt hostel. När vi börjar närma oss hostelet ser jag sirener blinka. ”Med min tur är det säkert dit vi ska” hinner jag tänka innan vi kom fram. Yes. Självklart. En bil står och ryker och poliser & brandbilar är där. Folk står utanför hostelet och tittar. Vi går in för att hämta våra väskar, då en av hostelpersonalen säger att de håller på att evakurera byggnaden. Vi ber om att få gå upp & hämta våra väskor bara, men nej. Det går inte för sig. De säger att det hela borde vara över snart.

Vi går över till andra sidan gatan och A köper en dricka. Står å kollar på en stund. Till det att vi ser några människor gå in igen. Går över vi med, men alla slussas till ett common room på lobby planet. Ingen får gå upp.

Brandmän överallt. Gåendes fram och tillbaka pratandes med varandra i koder. Packat med folk. Folk som undrar när de ska få gå upp till sina rum igen. Folk som har flighter att passa. Folk i bara pyjamas. Folk som fotar för att minnas stämningen som rådde. Titanic stämningen..

Jag och Annica campade på golvet utanför common roomet, lutandes mot väggen. Fortfarande iklädda nattens festblåsor.

Vi får höra om nåt elektrical mishap i källaren.

Efter en stund får vi nya order. Alla ut! Genast! Ingen får vara kvar i byggnaden. Vi, över till andra sidan igen. Massflykt till Starbucks ett kvarter bort. Folk sitter högt som lågt.

Vi gick tillbaka igen. Fortfarande igen nytt. Fler brandbilar och polisar har anlänt och gatan är avspärrad åt alla håll. Bilen som stod över röken är borta. Kvar är en strid ström av rök från källarplanet. Den är toxic får vi höra av en brandman. Han säger äver at det lär ta 1-2 h innan vi får komma in.

Vi gick å letade matställen. Gick till samma ställe jag och Liina va på när jag va på kursen för ett par veckor sen. Hade jättekul! Minspel 😉 Åt en mindre god brunch och vankade sedan tillbaka. Vid det laget hade vi väntat i 3 h redan… Vi kände oss som white trash!!

Fick höra att de hade ordnat med två bussar till folk för att vi skulle kunna hålla värmen. Röda Korset kom med kaffe och personalen kom med snacks. Folk försökte hålla humöret upp, men när vi hela tiden fick rapporter om förskjutningar i schemat började folk tappa modet.

A & jag tröstande en australienska som tappat bort sin vän och inte kunnat ta med sin mobil när alla blev evakuerade. Våra egna mobiler höll på att dö också. Skickade uppdateringar till L & sen till Richie när L sagt att hans mobil höll på att dö.

Sen hände nästa sak.

Explosion några meter bort. Jag såg asfalt flyga i luften. Fick höra att det var en gasledning som exploderat (vid senare tillfälle). Explosionen gjorde att det tog ännu fler timmar för brandmännen att göra sitt jobb =(  Vår buss var tvungen att flytta sig beroende på explosionen, så nu stod vi helt plötsligt så att vi knappt kunde se vad som pågick utanför hostelet..

Fler rapporter om ännu 1-2hs väntetid inkom. Folk tröttnade ännu mer. Personalen kom med pizza som folk kastade sig över som gamar. Dunkin Doughnuts kom med doughnuts och precis innan vi äntligen fick komma in fick vi te & läsk också. Innan dess hade vi varit på toalettjakt i de närliggande kvarteren och pratat med brandmännen och diverse hostelgäster. Vi frös och våra fötter var våta.

Klockan hann bli strax innan 6pm innan vi äntligen blev insläppta i hostelbyggnaden igen. Efter 8hs standby tid. Arrgh!

Guuud så skönt det var att byta om och få på sig varma kläder!! Åkte ner till Chinatown och satte oss på bussen. Den va så full att vi inte ens fick sitta bredvid varandra. =(

Var tvungna att använda toaletten ombord i brist på annat. Fy som den stank!!! Gratis underhållning sista 30 min av en falsksjungande african-american som sjöng för högans sky. Först trodde jag att hon inte visste om att hon sjöng högt, men efter ett tag märktes det att hon tyckte det var askul att sjunga ut totallt obehäskat =P

Två trötta, slutkörda tjejer kom äntligen fram till Philly vid 9pm, där tåget faktiskt inte tog så överdrivet lång tid innan det entrade perrongen.

Väl i Jenkintown stod vi inför nästa prövning. Bilen var helt isbeklädd. Plexiglasis på alla rutor och passagerar dörren gick inte ens att öppna.. Vi ringde till Adam och bad honom komma och hämta oss. Men sen verkade bilen magiskt blivit halv upptinad efter alla våra olika manövrar, så jag ringde Ad (med några sista flämt från mobilens batteri) och avbokade transporten.

Körde långsamt till Starbucks där jag fick gratis te då de hörde hur jag lät och vad vi varit med om. A va utanför och försökte tina upp bilen ännu mer. Hallie, Mike och Andrew satt där inne på soffan så jag slog mig ner en stund med dem. Ropade in Annica också, när jag ändå var i farten. Mike berättade mer om Amsterdam. Sen stängde Starbucks och vi alla skildes åt.

Annica skjutsade hem mig. Det var som isregn ute. Lät som miljontals glas krossades samtidigt i vinden. Läskigt men vackert på samma gång!

Gick upp en snabbis för att kolla morgon dagens schema o sätta in min juice i kylen. Am och Ad va fortfarande vakna, så jag fick dra hela historien om vad som hänt. Hade informerat dem om situationen tidigare under dagen bara så att du skulle vara beredda på att jag kanske kom försent hem (om allt drog ut på tiden). Efter det fick jag äntlgien krypa ner och tina upp mina små fossingar i sänghalmen.

Too much drama for one day!! Eller vad säger du Annica?

Jäkligt glad att jag hade dig med mig iaf, babe! Fy fasiken va det hade sugit annars!!!!

Hålla ångan uppe?

Innan jag ens hunnit bli bra i ryggen kommer nästa ”olycka” och gör sig känd. Streptokocker i halsen. Usch. Jag som längtat så mycket till denna helg då alla pojkarna kommer vara hemma på en gång..

Doktorn tyckte inte alls det såg bra ut i halsen och själv kände jag mig aningen svimfärdig, kallsvettades, barely able to swallow and talk.

Regnet pissade ner i backen och jag kände mig mindre o mindre möjlig att köra barnen. Skickade därför sms till både Am och Ad och sa som det var. Båda barnen skulle iväg på olika playdates, men jag bad de ringa dem andra barnens föräldrar och be dem hämta mina barn – jag kände mig inte säker på vägarna; o ville knappast vara med i en ny trafikolycka..

Am kom hem vid fyra, så jag fick gå ner och vila. Nu är klockan 7 och jag är något förvånad över att den är 7PM och inte 7AM. Känns som jag har vilat jättelänge..

Saker är inte alltid så farliga som man tror…

Idag va det dags för det fruktade mötet med Liberty Mutual. Nervositeten bubblade lite i halsgropen. Vem vet om hon skulle försöka pin:a allt på mig? Kom till Ad’s jobb lite tidigare än jag skulle, eftersom jag inte visste hur lunchtrafiken är på måndagar.

Vi satte oss i konferansrummet och inväntade kvinnan som skulle intervjua mig. Notarien kom ner och såg på medan jag signade papper som skulle skickas vidare till vårt försäkringsbolag. Ad sprang iväg en snabbis för att kopiera å just då passade LM kvinnan på att sticka in huvudet i rummet där jag så snällt satt och väntade.

Själv satt jag i telefon med hjärnkirurgens assistent, som så påpassligt hade ringt medan notarien va på besök. Ad kom som tur va tillbaka snabbt och vi kunde börja intervjun. Det hon egentligen va ute efter va inte min inblandning utan själva krocken mellan fotgångaren och föraren som körde på honom.

Ad sa efteråt att han mer än gärna skulle använda mig som vittne hela tiden. Skötte mig superbt tydligen 🙂

Annars ängnades dagen åt ett vilt flängande fram och tillbaka mellan olika ärenden familjen ville att jag skulle ta hand om. Matlistan va två sidor lång och 4 affärer stod på listan. Suck.

Barnen var som vanligt upptagna upp till tänderna med deras olika aktiviteter. Läxläsning, gitarrlektion, pianolektion och fotboll stod på schemat. När ska barnen få andas?

Jag och Annica har snackat mycket om allt som amerikanare verkar behöva hjälp med när det gäller barn och hemmet. Hur tror de att våra föräldrar överlevde vår uppväxt verkar vara ett stort frågetecken för dem. Jaja, man ska väl inte dömma de för hårt. De följer trots allt bara de seder och bruk de själva blivit uppfostrade under.

Nu sitter jag äntligen och pustar på Starbucks och undrar när Em ska komma tillbaka till datorn. Mycket skvaller som ska utbytas. Men vart är min kära Em??

Kalashelg med slut av djurprat

Helgen flög snabbt förbi. Kalas för Jake inledde helgen med springande ben. Pizzaproppade barnsmagar med stjärnor i ögonen lämnade kalaset på strålande humör. Succé!

Ryggont förändrade resten av kvällens planer. Men lyckligtvis födde Annica’s hostmom barn den kvällen, så A slapp stå sysslolös och ensam för kvällen.

Lördagen började tidigt, tidigt. 7:45 skulle Jake va uppe för fotbollsturnering i Pennbryn. Självklart va det jag som fick uppgiften att få upp en tonårsaktig tröttmåns som inte ville springa runt i gräset för fem öre.

Mycket tjat och skadegörelse (J klonkade huvudet bakåt rakt på min näsa – frysta björnbär blev räddningen!) senare va vi på väg till matchen som J redan visste att laget skulle förlora. Som ni förstår va humöret på topp, en sån regnruskig lördagsmorgon vid halvnio-tiden.

Satt på en liten tältstol och käkade crackers i regnblåsten och förbannade mig själv över att inte ha svängt förbi Starbucks på vägen till Pennbryn. Sid klättade uppför backen och gav mig karameller. Liten tröst, om något.

Hemma igen va nya pianot på plats i vardagsrummet och bilinköp diskuterades. Jessie skulle iväg på fotbollsmatch hon med, precis när det började regna som värst. Stackars liten! Dygnsura kämpade hon och hennes lagkamrater hårt, men förlorade mot bästa laget i ligan. Hennes, hittills obesegrade, lag blev då av med förlustoskulden en gång för alla.

Jag och Ad åkte och köpte en ny bil, en Nissan, och lämnade tillbaka hyrbilen vi haft sen olyckan. Självklart fick jag skämtsamma gliringar om bilkraschande slängda på mig av bilmekanikerna, men alla visste att det inte var mitt fel, så det gjorde inte så mycket. På tal om kraschen kallar Steven mig för Crash nuförtiden..

Som nyblivna japanbilförare styrde vi kosan hem och Y slutade äntligen sin arbetsdag.

Första saken på listan av frihetsönskningar blev bortrövning av L för lunch o allmänt mys under resten av den vattniga lördagseftermiddagen. Kläder prövades, skratten kluckade och magarna mättades.

Sprang över till Mike, där kvällen började med buller och bång. Spindelbett, kalasande, flaskvisning och iordningställande av garaget upptog en del av kvällen. Y upptäckte efter ihålligt stirrande på en license plate att PA was ”meant to be” för min del. Ja, ni kan ju själva se varför 😉

Mycket pratande senare, efter att mumsat Factory Seconds och blivit nosad på minst 43 gånger bakifrån och framifrån av Porter drog vi vidare ner till Hallie. Tog även med Liv och Christina och fortsätte kvällen på Fig. Bandet hade redan slutat spela, men vad brydde vi oss om det? Stämningen va på topp!

Trötta och hungriga blev det fyllematinköp på Wawa innan det bar hemåt till Mike igen. Folket blev tröttare och tröttare och till slut kröp vi alla åt olika håll.

Dagen som gått har varit kylig men med fint väder. L’s föräldrar hade kommit hem från San Fran och vi jämförde historier om denna ljuvliga stad med de oövervinneliga backarna som jag älskar så mycket.

Kvällen avslutades för min del med en välbehövlig uppryckning av rummet och tv-tittande. Dr Dolittle 3 med efterföljare stod på i bakgrunden. Kan inte säga att jag var särskilt imponerad, men ibland är det inte kvaliteten som är det viktigaste – det är bakgrundsljudet som håller mig alert och får mig att känna mig mindre ensam i min kalla källare.

Nu ligger jag och begrundar morgondagen, då jag ska möta den andra bilförarens (läs; den som körde på fotgängaren) försäkringsbolag face-to-face och berätta min sida av historien. Lite nervös är jag. Men å andra sidan har jag inget att vara rädd för. Ska signa lite papper med en notarie present också, medan jag är på Ad’s kontor.

Allt detta pappersarbetande och framåtillbaka ringande har gjort mig trött på sjukvård- och försäkringsbiten av USA! Men som det ser ut nu lär det ta ett tag tills jag har det här ur världen. Fotgängaren kommer kanske försöka stämma mig också. Har redan fått ett brev från hans advokater. Underbart va?

När det gäller det som doktorerna fann i min hjärna under min första vistelse vet några utvalda vad som har hänt. Orkar inte dra det här med. Känns lite för privat..

 

One done, One more to go..

Ännu ett halvår har gått förbi. Det gick ännu snabbare än det första! Vips så hade man varit här i 9, 10, 11 och nu 12 månader!

 

 Dessa sex månader har satt stor prägel på mitt liv. Många nya manniskor har roffat åt sig en plats i mitt hjärta, och särskillt i min hjärna. Ni får ursäkta om jag ibland frågar samma fråga 3 gånger tjejer, men det blir lite svårt att hålla reda på all information om alla hela tiden!

 

 Den här tiden har inte bara varit fylld av skratt utan även många tårar! Dödsfall, svek, leavers, bråk. Mycket har hänt! En del av det står här nedan, i den långa listan av allt som hänt. Annat får förbli osagt.

 

Givetvis är det svårt att komma ihåg alla roliga/mindre roliga saker som har hänt, så ni Aps och andra som kommer på saker jag missat – please don’t be too harsh on me! I’m only human!

 

 Ps. För er som vill kika på den första listan igen, gå in på min resedagbok eller titta på mina andra sidor, den som är döpt till 6 månader in the U S and A! 

 

 

THE LIST

©      NYC con I (Feb)

Å Esten med hat mot pretty much everyone @ Macy’s. Å Carne Vale/Chinese Wall (Isabell’s snedsteg, surrounded by the Chinese, scaring the Chinese people while dancing). Å Ibell and Ace ganging up on me. Å Leka James Bond på hotellet. Å Isabell’s ständiga försök till att gömma sig för mig när vi va ute o gick. Å Leta efter Malin, som aldrig hörde av sig. Å Läsa/somna på NYC Library. Å Intrång på Radisson. Å Walk in the cold for more than 50 blocks. Å Dinner w| Ace n Ibell.

©      Maria’s wedding

Å Ash & I running around. Å Dancing with D. Maaan, he’s good!! Å Utskallning av Noel. Å Sitta o prata med J’s brorsa. Å Claire, en historia i sig själv 😛 Å Stället där killarna bor.

©      Total utråkning när Jessie va sjuk

©      Cheesecake Factory Anders

©      Utmattningen när barnen hade ½ days

©      Barnens första trip till IKEA

©      Bon Jovi + Daughtry w| Anna Banana.

©      80’s party @ Anna’s.

Å Spelen Å Outfitsen Å Dansandet Å Hemligheter

©      Paniken när det strulade med att boka flygbiljetten hem.

©      Irritationen över Magda’s små utfall mot mig.

©      Happy Spring Day

Å Dela ut blommor. Å Museum of Sex. Å Poliserna som vägrade ta emot blommor. Å Lunchen på Olive Garden. Å Vila i Central Park

©      Alla små saker som hände/inte hände i Ibell’s hus.

©      Pengapaniken som kom över mig i Mars.

©      ”Överlevaren” – Forändrade mitt sätt att se på livet!

©      Chockbesked hemifrån – Sanna är död! : (

©      Aterkommanda playdates – Pat & Ryann.. Wrestling och gråt.

©      Hur vi blev bekanta med Hans

©      Michal’s 25th birthdayparty

©      Avundsjukan Y vs I

©      Firehoosing (LCC mtg April)

©      Frustrationen när jag hamnade på ”the black list” for a while.. By mistake.

©      “Same Sex in the City” Intressant läsning minst sagt!

©      PASSOVER.

Å The Plague box 😛

©      Festande med fransoserna.

©      NYC w| Ibell – our last trip!

Å “Who do you think you are?”. Å Dealandet med kineserna. Å High jacking of restrooms across Manhattan. Å Marknad i SoHo.

©      Goodbyedinner for I @ The Melting Pot.

Å Sjukt rolig kväll! Å  “Can we get some more marshmallow squares cuz she says she wants all of them and I want some too!!” Å Stealing desserts from other tables. Å Fi aka Top Chef. Å Michal’s berättelse om hennes pappa som alltid säger ord i fel ordning. Å  Photosession, Ibell “You’re not very good, are you?”

©      Hat och ledsamhet i samband med att Isabell skulle åka hem. Den dåliga ”anledningen”

©      Kärleken jag kände för Ad när han kom hem från Toronto

©      Hur jobbigt det var att säga hejdå till Isabell : (

©      ”Skithistorien”. Picnic innan Jenny H åkte hem till Svedala.

©      Efterlängtat återseende – George- efter nästan 9 månader apart!

©      Linda’s o min kväll med Harold & Kumar 😉

©      H’s way of handeling things

©      Support middag på CF

©      The extremly hot days in the beginning of June.

©      Ligga och svettas vid Penn State w| Linda. Låg i poolen sen i flera timmar!

©      Avloppsproblemen i min avdelning.

©      Stormen och rädslan över att vara ensam i huset.

©      My 1st Phillies game

Å Råna amerikanare på beer

©      Anna’s goodbyeparty & ångesten dagen efter..

Å “Kom killarna?”

©      Första dagarnas impression av Nicole

©      Hur kul jag har det vid middagsbordet w| the D’s

©      Roadtrip till Wildwood w| EmmO n Linda

Å Aterseende av Sam o Marc. Å Bada i iskallt vatten (forst). Å Solskyddsfaktor i massor. Å Ackelkillen på Adam’s.

©      Angesten över att inte kunna vara med på Sanna’s begravning..

©      Am’s lilla snack med mig.

©      EmmO’s o mina diskutioner om pojkarna här i USA.

©      Hur dumma och utnyttjande vissa värdfamiljer visar sig vara!

©      Glädjen över att ha Em tillbaka för sommaren!!

©      Dramaföljetången på Sylvan Drive 😛

©      Min coach och vän Blankie som alltid funnits där, på andra sidan kusten : )

©      Midsummer in Battery Park. Då många nya kontakter knöts och andra återförenades.

©      Känslan när jag såg JnJ komma in på hotellet i NYC.

©      Fiaskot pa Midsommarkvallen, och promenaden hem..

©      Dagarna i NYC w| JnJ

©      Jenny’s ”galna” ögon 😉

©      Tjejernas glädje när de traffade Keifer och sen KD

©      Sat nights @ Gusto

©      Hookahbar w| Lyddie, Nayeli, Kai, Ludwig and Paul

©      Videorna när twinsen goofar.

©      Känslan när JnJ åkte vidare till Miami.

©      Alla nattliga samtal med Em n S

©      4th of July med kubb och alkolasker + den jäkla katten som vägrade låta min påse vara ifred!

©      Phillies game w| the D’s. Hamna på storbildstvn!

©      Mina och S små äventyr

©      Trapporna till Open Book Castingen o bubblandet med folket medan jag väntade.

©      Roadtrip with the New Yorkers – mysigaste roadtripen ever!!

©      Pannkaksätning och skräckisvisning mitt i natten.

©      “Bröderna grus” – mina killar på Starbucks, och alla kvällar vi spenderat tillsammans.

©      CF w| Catie, Kathie, Linda n EmmO. Matvraket och våra älskade bröd 😛

©      Tennis o utomhusbio med Em

©      Prominixen med J.P. i Fairmountpark. Vackert!

©      Bröderna Harris – som tävlade om min o EmmO’s uppmärksamhet på Starbucks i Chestnut Hill.

©      Mina helger/visiter uppe i Brooklyn. : )

©      The return of Goldielocks

©      Chockade Em’s samtal från Florida. Glad att inget MERA hände tjejen!

©      Hersey Park

Å Dehydration Å Ungen som vägrade sluta spruta vatten på folk. Å The smoking areas Å Bussresorna w| Helen Å Tillbakablickar-samtalen w| Linda. Kept placing her head on a little girl’s body (like they did in The Guru). Hilarious!

©      Jake’s bubbel kvällen han kom hem från 4-veckors sleep away camp. Satt på hans säng tills vi blev tillsagda att lägga av, dags att sova för lillkillen! Tydligen hade han velat gå o lägga sig från dess att han kom hem på eftermiddan, men han sken som en sol när han fick syn på mig. Hoppade i min famn : )

©      Servitören på Taj Mahal och den ”stämningsfulla” musiken 😉

©      Sandro’s första träningspass som tränare.

Å Den glada babyn Å Barnen som gömde saker Å Ombytet 😉 Å Being loud in the waiting room 😛 Å Den långa väntan..

©      ”Duuu Toorkel..”

©      ”GLÖM INTE”

©      ”Lika lömsk som glömsk”

©      ”Du menar OM han får reda pa det”

©      FIKA w| J.P. + our walk and talk.

©      Sitta och vänta i Brooklyn på att S eller C skulle komma hem.

©      Midnight snack @ BK. Sittandes bland legenderna och Mrs Hermandez 😉

©      Dinner @ Spice Cove

Å Maten Å Drinkarna Å Stämningen Å Stormen utanför Å Linda’s glädjesamtal mitt i alltihop.

©      Partying @ Le Souk, East Village

©      Nyfikenheten som stiger med Ms hintar om Augusti

©      Walking the streets of Manhattan and Brooklyn in the rain

©      All the fun we had @ 198!

©      Kubb + BBQ party med killarna i July.

Å Lekarna Å Promenix till 7eleven kl 6 på morgonen Å Never Have I Ever

©      Mysandet på Starbucks dagen efter

©      Svullomeal w| EmmO + Liam

©      Uppväckningen av Linda, som hade chockande besked

©      Lindas rymning

©      Pubkvällar med Liam + EmmO

©      Kräftskivan med sina små incidenter 😉

©      Saying goodbye to Lyddie. Kommer sakna henne!

©      EmmO’s sköna kommentarer

©      First time @ an IMAX. Såg Batman. SJUKT häftigt att se på den stora duken! (IMAX är som Cosmonova!)

©      The walks and talks w| Liam

©      Kärleken för barnen (och familjen i övrigt) som bara växer och växer. Kommer bli skitsvårt att lämna dem nästa år!!

©      Saknaden efter folket hemma som blivit större o större ju närmare slutet jag kommit

 

 

Om några få dagar bär det av hemåt för två härliga veckor. : ) Sen blir det tillbaka till fastfood landet för ytterligare ett år 😛 Can’t wait!!

 

Iced in

Hey guys!

So last night, I was going home – or at least I thought so – but I could barely go up the driveway from Ibell’s house… It was bullitproof ice EVERYWHERE!! It was like an icerink and the car didn’t want to move! So after a few minutes I called Ibell and she came out to help me. But her problem was she couldn’t get up the driveway at all. So after 20 min I called home and asked for assistance. They said Ad would go and pick me up, but I called him a few min later and asked if he had walked outside yet, and he hadn’t. So while I was on the phone with him he walked outside and realized that picking me up would be kinda impossible. He almost fell going outside! So I stayed over @ Ibell’s and went home around 8. The kids’ schools were delayed 2 h.. So when I came home we watched some tv, played and did all the usual stuff. Jake and I had a little fight again. I think I need to talk to A&A about it.. This gotta stop! Just gotta tell them the right way, so they wont be mad about it.

peace out!

Dags att saga hejdå!

Idag va det antligen dags for Lexus:n att lamna 1626! Sag pa medan de skot upp den pa bargningsbilen och log for mig sjalv. Barnen tjafsade inte for en gang skull vid frukosten sa det va sa skont sa! At farsk mango o snackade om lite allt mojligt.  Akte ivag och kopte de sista sakerna pa matlistan och till banken. Sa ringde Ibell o va nagot frustrerad. Ibland kan vara chefer va riktigt irriterande!! Nu har hon iaf akt ivag for att ha prov i spanska och jag ska ta tag i mitt data problem igen..

 Tjingeling

Besök av farbror blå

Dörrklockan ringer, jag funderar på om det är Isabell som kommit tillbaka  – men icke. Under mitt hoppande innanför dörren (för att se vem det kunde tänkas vara) får jag syn på en stor farbror blå som står utanför. Självklart glömmer jag allt som alla sagt om att inte öppna dörren för främlingar, även om det råkar vara en polis (kan ju vara disguise). Han börjar med att säga att han fått ett anrop från en kollega angående Lexus:n som står utanför vårt hus. Jag får typ hjärtstillestånd för en sekund o tänker att ”shit, nu har tjejen valt att anmäla mig iaf 😦 ”. Men jag har tur. De har åkt förbi huset flera gånger o alltid sett den stående där, så de undrade om den va vår o varför den inte hade licenseplate å sånt. Lättad förklarade jag hur det ligger till. Han försäkrade sig om att vi skulle ta hand om den och jag andades ut. Piiu..