Kalashelg med slut av djurprat

Helgen flög snabbt förbi. Kalas för Jake inledde helgen med springande ben. Pizzaproppade barnsmagar med stjärnor i ögonen lämnade kalaset på strålande humör. Succé!

Ryggont förändrade resten av kvällens planer. Men lyckligtvis födde Annica’s hostmom barn den kvällen, så A slapp stå sysslolös och ensam för kvällen.

Lördagen började tidigt, tidigt. 7:45 skulle Jake va uppe för fotbollsturnering i Pennbryn. Självklart va det jag som fick uppgiften att få upp en tonårsaktig tröttmåns som inte ville springa runt i gräset för fem öre.

Mycket tjat och skadegörelse (J klonkade huvudet bakåt rakt på min näsa – frysta björnbär blev räddningen!) senare va vi på väg till matchen som J redan visste att laget skulle förlora. Som ni förstår va humöret på topp, en sån regnruskig lördagsmorgon vid halvnio-tiden.

Satt på en liten tältstol och käkade crackers i regnblåsten och förbannade mig själv över att inte ha svängt förbi Starbucks på vägen till Pennbryn. Sid klättade uppför backen och gav mig karameller. Liten tröst, om något.

Hemma igen va nya pianot på plats i vardagsrummet och bilinköp diskuterades. Jessie skulle iväg på fotbollsmatch hon med, precis när det började regna som värst. Stackars liten! Dygnsura kämpade hon och hennes lagkamrater hårt, men förlorade mot bästa laget i ligan. Hennes, hittills obesegrade, lag blev då av med förlustoskulden en gång för alla.

Jag och Ad åkte och köpte en ny bil, en Nissan, och lämnade tillbaka hyrbilen vi haft sen olyckan. Självklart fick jag skämtsamma gliringar om bilkraschande slängda på mig av bilmekanikerna, men alla visste att det inte var mitt fel, så det gjorde inte så mycket. På tal om kraschen kallar Steven mig för Crash nuförtiden..

Som nyblivna japanbilförare styrde vi kosan hem och Y slutade äntligen sin arbetsdag.

Första saken på listan av frihetsönskningar blev bortrövning av L för lunch o allmänt mys under resten av den vattniga lördagseftermiddagen. Kläder prövades, skratten kluckade och magarna mättades.

Sprang över till Mike, där kvällen började med buller och bång. Spindelbett, kalasande, flaskvisning och iordningställande av garaget upptog en del av kvällen. Y upptäckte efter ihålligt stirrande på en license plate att PA was ”meant to be” för min del. Ja, ni kan ju själva se varför 😉

Mycket pratande senare, efter att mumsat Factory Seconds och blivit nosad på minst 43 gånger bakifrån och framifrån av Porter drog vi vidare ner till Hallie. Tog även med Liv och Christina och fortsätte kvällen på Fig. Bandet hade redan slutat spela, men vad brydde vi oss om det? Stämningen va på topp!

Trötta och hungriga blev det fyllematinköp på Wawa innan det bar hemåt till Mike igen. Folket blev tröttare och tröttare och till slut kröp vi alla åt olika håll.

Dagen som gått har varit kylig men med fint väder. L’s föräldrar hade kommit hem från San Fran och vi jämförde historier om denna ljuvliga stad med de oövervinneliga backarna som jag älskar så mycket.

Kvällen avslutades för min del med en välbehövlig uppryckning av rummet och tv-tittande. Dr Dolittle 3 med efterföljare stod på i bakgrunden. Kan inte säga att jag var särskilt imponerad, men ibland är det inte kvaliteten som är det viktigaste – det är bakgrundsljudet som håller mig alert och får mig att känna mig mindre ensam i min kalla källare.

Nu ligger jag och begrundar morgondagen, då jag ska möta den andra bilförarens (läs; den som körde på fotgängaren) försäkringsbolag face-to-face och berätta min sida av historien. Lite nervös är jag. Men å andra sidan har jag inget att vara rädd för. Ska signa lite papper med en notarie present också, medan jag är på Ad’s kontor.

Allt detta pappersarbetande och framåtillbaka ringande har gjort mig trött på sjukvård- och försäkringsbiten av USA! Men som det ser ut nu lär det ta ett tag tills jag har det här ur världen. Fotgängaren kommer kanske försöka stämma mig också. Har redan fått ett brev från hans advokater. Underbart va?

När det gäller det som doktorerna fann i min hjärna under min första vistelse vet några utvalda vad som har hänt. Orkar inte dra det här med. Känns lite för privat..