First Day Back… och Mycket Mys

Igår va första dagen tillbaka i skolbänken. G var som vanligt otroligt fängslande under sina föreläsningar. Efter 2h i hans klassrum förflyttade sig a select few till Arom för att luncha. Personalen glömde bort min beställning. KUL! Jag som var så hungrig.. Sen blev det iaf öl på Söder. Bara en för mig – jag skulle ju plugga med Momma. Men så mycket plugg blev det tyvärr inte, för jag överumplades av jetlagen (kanske inte så konstigt med endast 6h sömn in total de tre senaste dagarna). Tog en timmes powernap innan vi fortsatte plugga och äta god middag. Blev en riktigt mysig kväll!

Busy Bee

Det är mycket i görningen nu inför min kommande resa. Men inte bara pga av den. Igår hade vi vårt slutseminarium i Kommunikationskursen. Tjejerna och jag redovisade först av alla grupper, och fick sen sitta och vänta snällt i 6h på att alla andra skulle redovisa. Lagom kul sisodär.  Ikväll ska jag förhoppningsvis äntligen få leka med Thilda igen, efter en helvetes-upptagen plugghöst där båda varit stört upptagna. Imorn blir det plugg i skolan inför den omöjliga tentan på fredag, och också mysmiddag med mami. Nånstans däremellan ska jag lyckas springa förbi Apoteket, Forex och skomakarn. Sen blir det som sagt plugg för hela slanten på torsdag. Fredag = dödsdagen 4e Dec. Men det finns ju alltid omtenta, eller hur turister? 😉 På fredag ska vi i alla fall fira ordentligt efter tentan. Blir efterfest med Backstreet Boys också, om allt vill sig väl. Woho!!

I helgen som va bakades det lussebullar så det stod härliga till. Riktigt goda blev dem! Mami och jag får 10+. Sen var det också glöggfika och annat skoj.

Beslöt mig till slut för att inte följa med på Skiweek, efter mycket velande fram och tillbaka. Det blev tyvärr för många starka minus på listan, så det slutade i att jag fick skippa. Något roligare som händer i vår är dock att jag ska på 3 olika bröllop: Marinas, Jossans och Graeme & Jess. Alla inom en dryg månad, med start den 15 Maj. I’m so excited!!

Nej, jag måste återgå till mitt plugga, och att göra alla mina små ärrenden på min nu 4-siderslånga lista. Bah!

Mys i sängen

Om lite mer än en timme packar familjen ihop sig i vanen och beger sig till Camp Harlam för helgen. Det ligger ungefär en timma bort, å är samma camp som Jake gick på förra sommaren. Denna helg har KI hyrt in sig där och flera av min familjs vänner ska också dit. Kommer bli mycket lek och services för de vuxna. De va där förra året också, så de måste gilla det!

Själv har jag ett au pair möte to attend ikväll o sen tror jag det blir myskväll hos Emma w Annica. Tjejerna ska ha Swedish Friday med sina barn nu på eftermiddagen. Ibland önskar jag att jag hade tillräckligt med ”ledig” tid w mina barn så vi kunde hitta på saker. Ge oss ut på äventyr… Men det finns inte rum för det nu. Deras scheman är fulltecknade med saker de ska göra. Lite synd, men sånt är livet..

Jag ligger under mina filtar i sängen o myser. Kollar på Law & Order o inväntar att barnen ska sluta skolan. Vill helst inte lämna sängvärmen, men what to do? Barnen måste ju hämtas av nån..

Hastigt uppvaknande, plugg och mys

Även denna helg har gått till ända. Min söndag bestod att först bli väckt av Emma via sms strax innan tio på morgonen med orden ”Wake up”. Tack för den 😉 Masade mig in i duschen o klädde på mig, men då va redan E på väg hem med G..

Kändes lite halvonödigt att gå tillbaka till sänghalmen, även om lite mer sömn inte hade skadat. Mina pre-assignments låg och väntade å magen kurrade. Jobbade på i ett par timmar, sen kunde magen inte hålla sig ifrån att skrika MAAAAAAAT. Åkte till Queen o köpte vår specialare. Smaskens!

Färden bar vidare till Starbucks där jag satt i ytterligare 3h och pluggade. Vid det laget hade pojkarna kommit hem från AC och L kom över å mös med mig. Resten av kvällen tillbringades i min pojkes sällskap.

Lovely!

Kalashelg med slut av djurprat

Helgen flög snabbt förbi. Kalas för Jake inledde helgen med springande ben. Pizzaproppade barnsmagar med stjärnor i ögonen lämnade kalaset på strålande humör. Succé!

Ryggont förändrade resten av kvällens planer. Men lyckligtvis födde Annica’s hostmom barn den kvällen, så A slapp stå sysslolös och ensam för kvällen.

Lördagen började tidigt, tidigt. 7:45 skulle Jake va uppe för fotbollsturnering i Pennbryn. Självklart va det jag som fick uppgiften att få upp en tonårsaktig tröttmåns som inte ville springa runt i gräset för fem öre.

Mycket tjat och skadegörelse (J klonkade huvudet bakåt rakt på min näsa – frysta björnbär blev räddningen!) senare va vi på väg till matchen som J redan visste att laget skulle förlora. Som ni förstår va humöret på topp, en sån regnruskig lördagsmorgon vid halvnio-tiden.

Satt på en liten tältstol och käkade crackers i regnblåsten och förbannade mig själv över att inte ha svängt förbi Starbucks på vägen till Pennbryn. Sid klättade uppför backen och gav mig karameller. Liten tröst, om något.

Hemma igen va nya pianot på plats i vardagsrummet och bilinköp diskuterades. Jessie skulle iväg på fotbollsmatch hon med, precis när det började regna som värst. Stackars liten! Dygnsura kämpade hon och hennes lagkamrater hårt, men förlorade mot bästa laget i ligan. Hennes, hittills obesegrade, lag blev då av med förlustoskulden en gång för alla.

Jag och Ad åkte och köpte en ny bil, en Nissan, och lämnade tillbaka hyrbilen vi haft sen olyckan. Självklart fick jag skämtsamma gliringar om bilkraschande slängda på mig av bilmekanikerna, men alla visste att det inte var mitt fel, så det gjorde inte så mycket. På tal om kraschen kallar Steven mig för Crash nuförtiden..

Som nyblivna japanbilförare styrde vi kosan hem och Y slutade äntligen sin arbetsdag.

Första saken på listan av frihetsönskningar blev bortrövning av L för lunch o allmänt mys under resten av den vattniga lördagseftermiddagen. Kläder prövades, skratten kluckade och magarna mättades.

Sprang över till Mike, där kvällen började med buller och bång. Spindelbett, kalasande, flaskvisning och iordningställande av garaget upptog en del av kvällen. Y upptäckte efter ihålligt stirrande på en license plate att PA was ”meant to be” för min del. Ja, ni kan ju själva se varför 😉

Mycket pratande senare, efter att mumsat Factory Seconds och blivit nosad på minst 43 gånger bakifrån och framifrån av Porter drog vi vidare ner till Hallie. Tog även med Liv och Christina och fortsätte kvällen på Fig. Bandet hade redan slutat spela, men vad brydde vi oss om det? Stämningen va på topp!

Trötta och hungriga blev det fyllematinköp på Wawa innan det bar hemåt till Mike igen. Folket blev tröttare och tröttare och till slut kröp vi alla åt olika håll.

Dagen som gått har varit kylig men med fint väder. L’s föräldrar hade kommit hem från San Fran och vi jämförde historier om denna ljuvliga stad med de oövervinneliga backarna som jag älskar så mycket.

Kvällen avslutades för min del med en välbehövlig uppryckning av rummet och tv-tittande. Dr Dolittle 3 med efterföljare stod på i bakgrunden. Kan inte säga att jag var särskilt imponerad, men ibland är det inte kvaliteten som är det viktigaste – det är bakgrundsljudet som håller mig alert och får mig att känna mig mindre ensam i min kalla källare.

Nu ligger jag och begrundar morgondagen, då jag ska möta den andra bilförarens (läs; den som körde på fotgängaren) försäkringsbolag face-to-face och berätta min sida av historien. Lite nervös är jag. Men å andra sidan har jag inget att vara rädd för. Ska signa lite papper med en notarie present också, medan jag är på Ad’s kontor.

Allt detta pappersarbetande och framåtillbaka ringande har gjort mig trött på sjukvård- och försäkringsbiten av USA! Men som det ser ut nu lär det ta ett tag tills jag har det här ur världen. Fotgängaren kommer kanske försöka stämma mig också. Har redan fått ett brev från hans advokater. Underbart va?

När det gäller det som doktorerna fann i min hjärna under min första vistelse vet några utvalda vad som har hänt. Orkar inte dra det här med. Känns lite för privat..