Innan jag ens hunnit bli bra i ryggen kommer nästa ”olycka” och gör sig känd. Streptokocker i halsen. Usch. Jag som längtat så mycket till denna helg då alla pojkarna kommer vara hemma på en gång..
Doktorn tyckte inte alls det såg bra ut i halsen och själv kände jag mig aningen svimfärdig, kallsvettades, barely able to swallow and talk.
Regnet pissade ner i backen och jag kände mig mindre o mindre möjlig att köra barnen. Skickade därför sms till både Am och Ad och sa som det var. Båda barnen skulle iväg på olika playdates, men jag bad de ringa dem andra barnens föräldrar och be dem hämta mina barn – jag kände mig inte säker på vägarna; o ville knappast vara med i en ny trafikolycka..
Am kom hem vid fyra, så jag fick gå ner och vila. Nu är klockan 7 och jag är något förvånad över att den är 7PM och inte 7AM. Känns som jag har vilat jättelänge..
Ylvas fundileringar 