Idag va det dags för det fruktade mötet med Liberty Mutual. Nervositeten bubblade lite i halsgropen. Vem vet om hon skulle försöka pin:a allt på mig? Kom till Ad’s jobb lite tidigare än jag skulle, eftersom jag inte visste hur lunchtrafiken är på måndagar.
Vi satte oss i konferansrummet och inväntade kvinnan som skulle intervjua mig. Notarien kom ner och såg på medan jag signade papper som skulle skickas vidare till vårt försäkringsbolag. Ad sprang iväg en snabbis för att kopiera å just då passade LM kvinnan på att sticka in huvudet i rummet där jag så snällt satt och väntade.
Själv satt jag i telefon med hjärnkirurgens assistent, som så påpassligt hade ringt medan notarien va på besök. Ad kom som tur va tillbaka snabbt och vi kunde börja intervjun. Det hon egentligen va ute efter va inte min inblandning utan själva krocken mellan fotgångaren och föraren som körde på honom.
Ad sa efteråt att han mer än gärna skulle använda mig som vittne hela tiden. Skötte mig superbt tydligen 🙂
Annars ängnades dagen åt ett vilt flängande fram och tillbaka mellan olika ärenden familjen ville att jag skulle ta hand om. Matlistan va två sidor lång och 4 affärer stod på listan. Suck.
Barnen var som vanligt upptagna upp till tänderna med deras olika aktiviteter. Läxläsning, gitarrlektion, pianolektion och fotboll stod på schemat. När ska barnen få andas?
Jag och Annica har snackat mycket om allt som amerikanare verkar behöva hjälp med när det gäller barn och hemmet. Hur tror de att våra föräldrar överlevde vår uppväxt verkar vara ett stort frågetecken för dem. Jaja, man ska väl inte dömma de för hårt. De följer trots allt bara de seder och bruk de själva blivit uppfostrade under.
Nu sitter jag äntligen och pustar på Starbucks och undrar när Em ska komma tillbaka till datorn. Mycket skvaller som ska utbytas. Men vart är min kära Em??
Ylvas fundileringar 